Färden
går till Surahammar. Där Bloggaren lärde sig krypa och lärde sig
gå - och älska Sura Blå. Följ med, följ med!
Vi drar Köpmangatan förbi. Snabbt. För där finns ingenting att se och inget att köpa. Förutom pizza och prännvin. (Finnarna kom i parti och minut på 50- och 60-talen. Och joppade Pruket hela veckan, satan.)
Vi
går direkt på begivenheterna: kommunalhuset och dess modernistiska
pärla: sessionssalen. Ett blått UFO som landade i brukssamhället
1953. Och Bloggaren undrar hur det gick till. För i Sura ska man
inte sticka ut och vara annorlunda. Och tro sig vara något. Såvida
det inte gäller ishockey. Ändå står det där och ser så eljest
ut ett kommunalhus kan göra. Fortfarande.
Man undrar varför det inte är fullt av turistbussar på Suras gator. Från när och fjärran. Men det blir det förstås när Bloggaren startar charterverksamhet till våren. Och guidar runt bland kommunalhus, vattentorn (som faktiskt också sticker ut. Men det spar vi till en annan gång) och bruksmuseum. Möjligtvis.
 |
| Kommunalhusets sessionssal. Arkitekt: Eskil Sundahl. |
Jag skrattar gott. Har ju bott i Trollhättan och där på slutet 60/början 70-talet var det många finnar och historierna gick löst. Vi hade finska tulkki som lärde oss lite fraser också, som jag har i huvudet än ;)
SvaraRaderaMen det var ju Surahammar nu, ja.
Och ett väldigt blått hus!
Ha de o njut!
Oerhört vågat. Finns nog ingen motsvarighet vad gäller kommunalhus i vårt avlånga land.
RaderaHmmm starta charter... Tips från mig: välj ett bättre mål, t.ex Stockholm...
SvaraRaderaSka fundera på saken.
RaderaSuuuuuura ja... och Surapelle. Åsså fanns det väl speedway där en gång i tiden också. Eller minns jag fel?
SvaraRaderaSuuuuuura förknippar jag nog alltid med en praktikant jag hade tre år i rad. Förutom dialekten var den tjejen den största talangen jag sett inom området grafisk formgivning. Men med förutsättningarna som råder i Suuuuuura jobbar hon nu på ett åldersboende.
Sura-Pelle rätt. Speedway fel. Och ska man syssla med grafisk formgivning får man flytta från Suuuuuura. Dessvärre. Kan inte du ta tjejen i kragen och rycka upp henne? Eller nåt.
RaderaHåller med dig,Elvis version duger länge...
SvaraRaderaOj det blåa kommunalhuset liknar mest en 40 fots container,,skriver man dit "MAERSK" blir det klockrent..Haé Bra.
Nja, jag menar att det ser annorlunda och läckert ut. Vilket det faktiskt är.
RaderaDet enda jag vet om Surahammar är att Sura-Pelle Pettersson kom därifrån. Tror jag i alla fall :-)
SvaraRaderaOch nu vet du att det finns ett läckert kommunalhus också.
RaderaSamma arkitekt som Katarinahissen och KF vid Slussen. Häftigt av lilla Surahammar! Precis hemkommen från huvudstaden kan man tycka en del om renoveringarna av SLussen. Som de håller på så undrar man vad som kommer finnas kvar när de är klara.
SvaraRaderaKatarinahissen, såg också det. Det fanns en stark framtidstro på 50-talet. Det är nog förklaringen.
RaderaJag vet inget om Surahammar
SvaraRaderaSV... Men du....Man ska vara rädd om varandra
Kram!
Men nu vet du något.
RaderaOch så klart man ska.
Häftigt bygge! Och blått är flott! Ser riktigt svenskt ut mot de gula löven på marken.
SvaraRaderaGott slut på "tian" och god början på "elvan"!
Häftigt, var ordet!
RaderaHa det gött i elvan!
Det är inget vackert kommunhus. Kunde de inte ha hittat en bättre, finare lösning, är en blå container?
SvaraRaderaHa en bra dag!
Som jag ser det en underbart vågad byggnad. Kanske gör min bild inte verkligheten rättvisa.
RaderaBara för att vara märkvärdig - så gillar jag den blåa!
SvaraRaderaSura blev sött
gammalt och nött.
Samma arkitekt som ritade Katarinahissen! Storartat för sin tid!
RaderaHör man namnet Surahammar blir det automatiskt tänk
SvaraRadera'Sura Pelle', det var då på den gamla goda tiden.
Nya namn på duktiga ishockeyspelare ploppar upp hela tiden, Tumba glömmer man aldrig.
Man hade bara en Tv-kanal och då glodde man på allt.
Den blåa lådan, lite originell, men vacker, nej.
Men färgen gillar jag, blått är flott.
Det finska språket har man hört mycket av, här kom många som fick jobb, de var flitiga arbetare.
Sen blev de gamla och äldre, flyttade till 'hemmet' och svenskan fanns knappt kvar. Tur man lärt sig lite och ville lära sig några fraser, både bra och dåliga.
Att lära sig räkna var det roligaste och svåraste,
när man spelade Bingo med 'gamlingarna' var man liksom tvungen att kunna. Lite plus poäng fick man av att kunna mer språk på ett 'hem'.
Jag fnissar som vanligt för du vet också hur det kan låta, hi hi ... men finnar är ett roligt härligt folk det är min uppfattning om dem.
Mina finska vänner är hund-älskare och natur-älskare
man får mycket frisk luft i deras sällskap.
Hälsa till HjoHjo, ha de bra/ Eva
Sessionssalen var vågad och speciell. Snygg också, tycker jag. Och finnarna kom hit för jobbens skull. Det gjorde de rätt i.
RaderaDen där pyggparacken... nä, inte i min smak. Inte den gigantiska lyftkranen i huvudstaden heller, men där är utsikten desto fenomenalare. Kommer den att försvinna pga slussen? I Surahammar införskaffades min pyrenéerhund 1989. Rasen borde uttalas "byrenéer" i uttalsrättvisans namn. :)
SvaraRaderaMåste vara något fel på min bild eftersom så många tycker den liknar en container. Det gör den inte. Och pyreneerhundar i Sura, dessutom. Inte illa.
RaderaNej, det där blå ufot klär sig nog inte någonstans skulle vi vilja säga. Inget tjusigt verk det inte, som en pyggparack satan i det.
SvaraRaderaJag håller inte med. Något fel med text och bild. Andemeningen är att byggnaden är värd att beundra. Tja.
RaderaKunde väl tro att Surahammar låg i Västmanland där jag aldrig varit. Den här Eskil, fick ha några fler uppdrag efter kommun(al)huset? Förstår heller inte varför det inte går turistbussar till Sura. Bara det blå huset är en sevärdhet i sig! Skrattade gott när du skrev om finnarna - på kornet!
SvaraRaderaIngrid
Eskil var en berömdhet. Och mer blev det så klart. Hur stort det finska inslaget är idag vet jag inte. Järnbruket har sett sina bästa dagar.
RaderaI Sura lärde jag mig varken att krypa eller gå. Men väl att titta på hockey - på den (korta?) tid när orten hade ett lag i högsta ligan. Nu verkar det vara sämre på den fronten, isfronten alltså.
SvaraRadera//Roland
Intressant - om du menar att du varit på ishockey i Sura. Ett par säsonger i högsta serien. Inte sså lyckosamma, men ändå. Omkring -70.
RaderaSer lite skumt ut, men det sägs ju att det är insidan som räknas och den vet jag inget om.
SvaraRaderaFast det är nog utsidan som är intressant. Tror jag kinde valt en bättre vinkel på kortet.
RaderaSurahammar har vi nogsamt hållit oss ifrån...bara namnet avskräcker. Fast den där blå grejen var ju intressant.
SvaraRaderaDu är på rätt spår!
RaderaDå vet vi vilket som blir nästa säsongs hetaste resmål då ;-)
SvaraRaderaJo, man får ett sjå som reseledare.
RaderaNäe, den baracken på styltor skulle inte ens duga till hundkoja... Kramis!
SvaraRaderaÄsch Ludde, nog skulle den funka!
RaderaMånga nosar!
Jasså minsann, jag som trodde dina rötter växte i den Göteborgska myllan...där ser man. Har en bloggkompis som köpte hus i Sura för ett par år sedan o en annan som bott där i evigheter. Finska rötter har dom också, haha
SvaraRaderaPå Köpmangatan i Sura är det dystert nuförtiden. Inte mycket till liv att upptäcka. När jag var barn fanns det mesta på denna gata: skomakare, fiskaffär, färghandel, charkuteri, sportaffär, radio & tv, urmakare, polisstation, bageri, två cafeér, ICA och Konsum och en hel del till. Nu får man åka till Västerås. För att jobba också antar jag. Några finnar kommer det knappast längre.
Radera