Visar inlägg med etikett Linnégatan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Linnégatan. Visa alla inlägg

tisdag 6 december 2016

Biftekia på Linnégatan

Lånad urtjusig bild.

Till Greken på Linnégatan är inte långt. Om man betänker att Bloggarens tandläkare härjar fritt på Karl Johansgatan. (Och inte långt till Bengans, där Bloggaren utan vidare resonemang slinker in och köper nobelpristagarens John Wesley Harding från 1967. Första alstret efter motorcykelolyckan. LP:n stulen i källarinbrottet i Annedal härom året. En oväntad historia, plattan alltså. Inte i närheten av Blonde on Blonde. Vilket man naturligtvis borde ha kunnat räkna ut. John Wesley Harding / Was a friend to the poor / He traveled with a gun in every hand.)

Men nu var det Mykonos med biftekia och friterad potatis i världsklass. Med Göteborgsdotter och ett fönsterbord mot spårvagnar och folk som springer och far. Hitom och ditom. Det är trevligt i största allmänhet. Väl värt 45 minuter i pinostolen.

Och på Sveaplan står fyra plataner och ser bättre ut än de borde. Vädret är knappast Göteborgs bästa gren. 
Om man säger. Och i Aix är det tvärtom.

Hur mår platanen på Västergatan då? Jo tack, vi litar på Vättern, den som sägs vara så varm och go för växtligheten. Fast alla vet att den är kall. Vi håller våra tummar och tassar.


torsdag 5 maj 2016

En vacker dag på Stigbergsliden

Efter Första maj välkommen gör sig Bloggaren en avstickare till Göteborg och pinostolen i Majorna. Där han slår sig ner utan bedövning. Gapa! Inte roligt men det funkar, som man säger nuförtiden. Och slipper gå tandlös som Shane MacGowan, galenpannan i The Pogues. Men sjunga kan han. Lyssna gärna på Fairytale Of New York, featuring Kirsty MacColl. Det låter rätt hyggligt, om man säger.

Så den köper vi på Bengans och stiger ut till en vacker dag på Stigbergsliden. Men springer inte på någon första kärlek. [Hv Zigenarliv dreamin'].

Men det var icke The Pogues vi talte om. Utan Göteborg som onekligen gör sig i vårsolen, särskilt Linnégatan och dess omgivningar. Och om man låter sig plågas utan bedövning hos tandläkaren äter man också gott efteråt – utan att bita tungan av sig. Biftekia hos greken på Mykonos. (Göteborgsdottern knäpper och Bloggaren biter sig i tungan, en gång och två gånger, äsch). Underbart gott. Men Håkan Hellström såg vi inte till, varken i Haga eller på Andra Lång. En missräkning, så vackert väder och allting.

Och spårvagnen till Centralen går numera via Skeppsbron! Det gjorde den inte på Bloggarens tid. Utvecklingen går framåt, tunnelbana nästa?

Hur var det i Götlaborg, undrar Hjo-Hjo. Fick du bita Käftis?

Aj, där gick det en tand igen!