Så här är
det: en äkta kir är gjord på cassis, plus alligoté. Vill man ha
en Kir Royal tar man en crémant
istället, lämpligen en crémant de bourgogne. Fast Bloggaren är
inte så kräsen av sig, det funkar med vilket vitt vin som helst,
bara det är tillräcklig surt.
Bloggaren frestas säga att ingen vann kir-tävlingen. Men det vore orättvist, grannen visste faktiskt. Så vi ses väl snart över en kir, äkta eller oäkta, i baren på Malmgatan.
Och på Västergatan hjälper Hjalmar morfar med äppelplockningen. Det som äppel-päppel-premier cru ska bli. - Ta den, moffa. Ta den!
Ja du, Hjalmar, säger morfar. Om det vore så enkelt. Om vi ska kunna behålla vår premier cru-status får vi vara noga med terroiren och bara plocka äpplen i söderläge. Bästa jordmånen ger kalksten, flinta och lerjord. Och sur granit. Men sandjorden i Hjo lär också vara fin, har Bloggaren hört. Fungerar även till äppelkompott.
Bien sûr! Säger Hjalmar, som börjar bli rätt slängd på Hjos klimat- och odlingsförhållanden. För att inte tala om franskan.
Och bara för att Hjo-Hjo ska få vara med på ett hörn, och inte surna till, publiceras även en fin bild på vår svarta pärla.





