Äppelvin

Det tisslas och tasslas ute i stugorna. Spänningen är olidlig. För Bloggaren ska tappa om sitt spontanjästa äppelvin. En hel vecka utan blupp, då går det inte att sitta med armarna i kors längre. Fram med sughävert, spänner och alkoholmätare. Och ett litet, litet glas för avsmakning.

Åhh, Gud så spännande. Fort berätta hur det gick!

Jo, men det gick så bra så. Gyllengult och fint, och med en alkoholhalt på ungefär 10 procent (lite knepigt att avläsa, men efter ett, två, tre.... åtta försök får man bestämma sig. Vi säger 10). Och påfallande likt sauternes i smaken. Om Bloggaren får säga sin objektiva mening.

Jaha, då är det bara till att sätta sig med glaset under äppelträdets lövskugga då. Och klunka i sig. Skål och välkomna! Jo, till nästa sommar. (Vi håller oss till Harry Edelman: En del börjar dricka sina viner med god smak redan efter en månads lagring. Så skulle dock ej ske, om vederbörande visste, hurumycket vinerna vinna i arom och bouquet för varje månad därutöver.) Då ska Hjo-Hjo utrustas med en sådan där sankt bernhardskagge. Och sjunga Owe Thörnqvists gamla slagdänga: Där satt dom och hångla och drack Eau de Vie / och jycken med kaggen om halsen slog i.