I den göteborgska begynnelsen hyrde Bloggaren i andra hand på Svangatan i Redbergslid och delade toalett med grannen på svalen. Cyklade i arla morgonkvist (spårvagnarna var inte uppe så tidigt på morgonen) till KF:s bageri på Andra Lång och paketerade bröd. Livet var så mycket enklare förr. Fast skulle man få för sig att längta tillbaka kan man alltid tänka på grannen på svalen.
Och nu strosar Bloggaren runt med sin hund i Redbergslid och tänker på Ingemar Johansson. För det var i RBK han började få fart på högern. Den som skickade Floyd i golvet sju gånger på Yankee Stadion. Efter det var han mätt och inte riktigt samma boxare längre. Fast tredje matchen mot Patterson var det inga större fel på. Men tur att han inte vann, för då hade han varit tvungen att ta sig an Sonny Liston. Hemska tanke.
Next stop: Östra kyrkogården. Och Bloggaren minns mordet på Malin Olsson sommaren 1994. Det hemska. Det sitter som en tagg i hjärtat. Olöst, som Palmemordet. Men på Flashback vet man. Och Bloggaren förmodar att polisen vet. Och några till som han varit tvungen att skryta för. Så visst tar vi dig, förr eller senare. När sista pusselbiten faller på plats.
Bara så du vet, där du sitter och trycker.
 |
| Huset där Bloggaren bodde. |
Trevligt att vandra i minnenas kvarter. En del var enklare för men långtifrån allt. Det är en sorg när mordfall inte blir lösta framförallt för de anhöriga. Nu har det gått så lång tid även om det säkert finns några som vet och många som tror. Det spekuleras gärna på vissa forum...
SvaraRaderaI det fallet har jag en känsla av att det kan vara rätt man. Gillra en fälla, skulle jag vilja säga.
RaderaBoxning tillhör inte det som jag favoriserar!
SvaraRaderaSV:...Christian tillhörde den sorten som inte kunde räkna :-)
Inte jag heller. Fast boxades gjorde han likafullt, Ingemar.
RaderaNågot som bloggaren har gemensamt med maken som också började sitt yrkesverksamma liv med att paketera bröd. Jag har fått lära mig att det var samma limpa fast i olika påsar med olika etikettter. Stämmer det? I alla fall verkar yrket ha varit en språngbräda till senare framgånsrika karriärer i yrkeslivet.
SvaraRaderaIngrid
Jobbade bara en sommar. Men visst, sånt hände. Man glömde att byta påsar med limpan. Skit samma, det är det ingen som märker. Men så finns inte KF:S bageri längre heller.
RaderaRedbergslid. Ja. Och svägerskans pojkvän, senare man, senare skild, bodde på Falkgatan, visst finns den där alldeles intill bilden! Ja, gamla kvarter. Jag gick i Vasastan för ett tag sen och mindes. Molinsgatan där min mammas moster Jätta bodde - hon hade avlidit på fläcken om hon såg dom små tatuerarsalongerna som fanns där nu! Min gamla skola, Vasakyrkan, Götabergsgatan och Vasagatan och mitt andra gamla skola som är som ny nu, Handelshögskolan. Ja, mycket minnen. Men förändrat! På gott och ont!
SvaraRaderaHa det!
Stämmer, nästa tvärgata vid Ånässkolan.
RaderaNågot har nog blivit bättre men vissa stadsdelar är nu som förortsbebyggelse i staden - Annedal, där vi bodde och där vi trivdes bra ändå, har aldrig upplevt gamla Annedal i verkliga livet, Landala, Masthugget och Olskroken. Olskroken såg bedrövligt ut -75, trodde inte sånt fanns i Sverige.
På ont och gott var det.
Du får titta in här även om du lägger ner egen verksamhet!
SvaraRaderaBoxning i all ära, men huuua så de utsätter sig....
Jo, dock frivilligt. Värre då att träffa på så kallade gatuboxare. Då får man lägga benen på ryggen, som det heter.
RaderaMin man brukar kalla det du gör just nu "walking Memory Lane", något vi också gärna gör ibland. Alltid roligt att se förändringarna eller kanske om ett och annat är kvar som man minns det.
SvaraRaderaÅ om du är uppväxt i Redbergslid så höll du väl på handbollslaget med samma namn antar jag;-)
PS. 1 augusti är sista inläningsdag för tipset. DS.
Ja, det är kul. Nix, jag är uppväxt i Surahammar, vilket är något helt annat än Redbergslid. Men jag kan hålla på RIK ändå. Hellas var bra i min tidiga ungdom. Och så får jag ta mig i OS-kragen och komma till skott. På mål.
RaderaDet är trevligt att strosa runt i minnenas kvarter :-)
SvaraRaderaTyvärr är dock inte alla minnen lika trevliga...
Nej, minsann. Man får hålla nostalgin stången.
RaderaFallet Malin Olsson borde ju gå att lösa, där finns ju en hel del att ta på. Men det händer inte ett pillekvitt, som G.W. Persson brukar säga. Nostalgi blir allt vanligare även mellan mina öron, men det är ju lätt att man förskönar gångna tider. Det hände nog lika mycket elände då, fast man inte var så medveten om det. Vi kanske inte mår så bra av överinformationen numera?
SvaraRaderaNågot fattas och ingen verkar göra något i fallet. Tyvärr.
RaderaEn del varken lyssnar eller läser nyheter, lugnast så. Kanske. Fast kan man leva så som mordern människa?
Henrik misstänker en man i vårt gamla hus i Lunden för kyrkogårdsmordet, men jag är tveksam! Har du plöjt igenom hela flashback-tråden om detta?!
SvaraRaderaSåg GW Perssons program om mordet, han menar att det fanns 3-4 personer i närområdet som var klart intressanta. Missbrukare. Alla hörda, antar jag.
RaderaNej, inte än.
Leta gärna upp den nyplanterade platanen på Olskrokstorget. Det står nästan längst ner mot Lilla Restauranten och ser ut som en mycket liten påminnelse om Frankrike.
SvaraRaderaMen om en 10 - 20 kommer människor att kunna sitta där och äta i skuggan av en platan.
/Roland
Jäklar, den glömde jag. Gick förbi Olskrokstorget igår. Och nu är jag tillbaka i Hjo. Ingen platan plnterad än, blir nog ett skaraborgskt söttbär istället.
RaderaHjo-Hjo gillar nog att gå och snosa runt i de flesta kvarteren. Nya dofter är ju rena semestern... Kramis!
SvaraRaderaJo, det har allt blivit lite nytt att lagra i luktminnet. Tuffa killar i stan, och fagra ladies. Då gäller det att skvätta på rätt ställe.
RaderaHa det!
Jo...vissa mord fastnar i bakhuvudet....förr eller senare tar de honom.
SvaraRaderaHoppas hoppas.....
Ja, det är rena bedrövelsen. Då är vi i alla fall två som hoppas. Plus Leif GW Persson.
RaderaDet luktade så gott på Andralång när bageriet fanns där. Jag arbetade några år alldeles intill.
SvaraRaderaJag höll till på Kungälvsgatan 17 hos min farmor och rörde mig ofta i "dina kvarter"
Det var fruktansvärt när Malin Olsson mördades. En tjej på besök......
Från lunchrummet satt vi och beundrade Stena-båtarna som vände på ingen plats alls. Så stora de var.
RaderaGillar Kungälvsgatan!
Mordet borde klaras upp. Måste.
Det är så himla skönt att läsa dina skriverier.
SvaraRaderaLiksom att gå och rumla omkring; stanna här och där
och titta och tänka och undra.
Jag seglade från Göteborg i oktober 1951. Mor hade tagit tåget fr Ludvika, för att säja farväl. Min bror med fru och barn bodde i Gbg vid den tiden, och
alla stod där på kajen och vinkade. Kände mej nästan som Petter Jönsson, "Ur vänstra ögat han torka tåren med vanten; tog Gud i hågen och gav sej ut på Atlanten." Kom inte tillbaka till Sverige förrän 1960.
Sista ggn jag var i Sverige, hade jag lyckan att träffa bloggvännen "Veiken"och bodde hos henne ett par nätter. Både hon och maken är infödda Göteborgare, så de kunde verkligen visa mej sin stad.
Ruth i Virginia
Tack så mycket, Ruth!
Radera-51, då har mycket förändrats i det gamla landet. Och du mer amerikan än svensk kanske. Veiken hade jag mailkontakt med angående Redbergslid inför detta inlägg. Du får ha det så bra over there.
Vänliga hälsningar
Hans
Tack så mycket, Ruth!
Radera-51, då har mycket förändrats i det gamla landet. Och du mer amerikan än svensk kanske. Veiken hade jag mailkontakt med angående Redbergslid inför detta inlägg. Du får ha det så bra over there.
Vänliga hälsningar
Hans