I väntan på humlesurr och klöver

Redan i förra inlägget kunde Bloggaren konstatera att våren bara blir värre och värre. Kallt om fötterna så att. Kanske vore det idé att hugga sig en famn ved och peta in en pinne i brasan. Till Valborg. Och lägga snösvängen i beredskap till Första maj: plogbilen stävar på i täten av förstamajtåget. Underbart.

I väntan på humlesurr och klöver bläddrar Bloggaren i Skaraborgsbygden och hummar belåtet när han ser att det alltjämt skrivs en och annan väsentlig tidningsartikel. Som denna om Bloggaren som lämnat storstaden för det lilla. - Nu du Hjo-Hjo, drar kändisskapet iväg över de skaraborgska nejderna. Mellan de stora sjöarna och ända ner mot Göteborg. Snart sitter vi i teve hos Skavlan och tjôtar. Om att Hjo är världens mittpunkt. Och att rökt vätternsik borde vara ett stående inslag på nobelbanketten. Och borde inte Håkan komma till Hamnfesten i Hjo istället för att larva sig på Ullevi. Mycket kunde dryftas hos Skavlan.

Och ute växer gräset och frodas. I kylan. Fram med gräsklipparen bara, för dagen är inte slut än.

Kosläpp

Så var det dags för årets kosläpp på Almnäs Bruk. Och Bloggaren är självfallet på plats för att rapportera om evenemanget som inte står tjurrusningen i Pamplona efter. Nåja, något lite kanske. Men visst är förväntningarna höga på Maj-Ros och Stjärna och deras väninnor när de kommer skumpande kostigen fram. Utan tillbud. Eftersom varken Hemingway eller några spanska machos har gjort sig besvär. Gott. Men Hjo-Hjo granskar de stora hundarna med misstänksamhet. Hur får de plats i sängen på nätterna?

Bloggaren plåtar och är nöjd. Men undrar hur kossorna känner sig i kylan när de hoppat av sig den värsta glädjen. Nollgradigt och snö i natt. Våren blir bara värre och värre. Men kan Hjo-Hjo bada i Vättern så...

Hemma lyssnar Bloggaren på Lou Reed för att skaka av sig lantluften: Standing on the corner, suitcase in my hand / Jack is in his corset, Jane is in her vest / And me, I'm in a rock'n'roll band. Och omslaget till Rock n' Roll Animal är verkligen ursnyggt (Som man ser på Youtube, klick).  Sweet Jane, Sweet Jane, Sweet Jane. 

Hjo-Hjo reser sig demonstrativt från soffans favorithörn och går ut.

Vårfagert Hjo

I dessa underliga dagar frestas Bloggaren svårt av sitt tykna sinnelag. Vad vore enklare än att skriva ett politiskt smädestycke benämnt Fridolins visor och andra klantifikationer. Typ. Men Bloggaren besinnar sig, tar sin hund på långpromenad i ett vårfagert (men kallt) Hjo och tänker på annat. Som isterband med stuvad potatis, och Frölunda hockey. Och Let's dance, trots att programmet är helt igenom onyttigt. Ska vi ha ett fritt land får man stå ut med onyttigheter och reklampauser. DDR var nyttigt helt igenom, och hur roligt var det?

Såja, såja, vingla inte till det här nu när Hjo-Hjo hoppar och är glad, och tjiter i Fridolin och DDR. Och undrar: - Farsan, hur många vita sippor finns det i dalgången egentligen? - Trehundratusen miljoner? - På en höft när. Men tyst nu, hund. Och sitt still bland sipporna, så vi får ett par fina bilder på en ståtlig labrador i tillgången. Vätternhavet är en annan tillgång. Som Bloggaren ber att få återkomma till i sommar, när det är dags för salta bad. Det har sina fördelar att bo längs kusten.

Croque Monsieur och en Kronenbourg 1664, SVP

Ack,inga älskande har lidit så / som jag och rouletten i Monte Carlo, sjunger Sven-Bertil, och Bloggaren, som är rätt behändig i tanken, byter strax ut Strandpromenaden mot Promenade du Soleil. Och strax befinner vi oss på en magnifik gångande upplevelse till Monaco. Varmt är det också. Magnifikt och förtvivlat. Som tur är finns den där enkla men naggande goda i Roquebrune-Cap Martin, där man kan få sig en Croque Monsieur och en Kronenbourg 1664. Eller två. D'accord!

Livsfarligt. För efter det har Bloggaren ingen lust att traska på i värmen längre. Och ute på cappen ser man Monaco så vackert på håll. Det får räcka. Och någon roulette blir det alls inte tal om. Förresten finns det ett Casino även i Menton. Ja eller hur, säger hustrun.

Ja du Sven-Bertil, så kan det gå.

Hemmavid blåser det kallt. Och i den mån Bloggaren behöver någon att hålla i hand - inte är det Gustav Fridolin. Straffspark, kunde inte låta bli.

Charmigt ekipage

Ja du Hjo-Hjo, vad ska vi ta oss till denna iskalla vårsöndag i mitten av april? Mössa på, och handskar och halsduk därtill, och ut och påta i trädgården? Med tårade ögon och droppande näsa. Nej, vet du vad. Husse vet bättre. För vad vore lämpligare än några timmars ishockeytittande från bästa tv-soffan? I liggande ställning. Latmansgöra. Lat mans göra. Synnerligen välförtjänt för både hund och husse. Frölundaaaaa, sha-la-la-la-la-la-la. Sha-la-la-la-la-la-la.

Då säger vi så.

Men i takt med att Frölundaaaaa åker på däng finner Bloggaren det trevligare att samla tankarna omkring söndagen den 22 maj. Då blir det hundutställning på Sigghusberg. Nämligen. Specialklassen lockar: Hjos charmigaste ekipage. Det låter nästan som uppgjort och tillrättalagt. Eller frispark i Zlatanläge. Det missar vi aldrig Hjo-Hjo!

Ska du springa ner till pizzerian efter varsin kebabtallrik, hund. Så funderar vi vidare på saken. 

Utsikt över Vättern

Bloggaren har läst Lena Anderssons Elementär induktion och Gunnar Walls Mordgåtan Olof Palme. Och blivit engagerad, än en gång. Så nu är det privatspanarvarning på gång? Nja, tills vidare nöjer sig Bloggaren med att gå längs ån och grunna på Lisbet Palme och hennes besynnerliga beteende efter mordet. Hur tänkte hon när hon inte ställde upp på en rekonstruktion? Och ställde Holmér verkligen de rätta frågorna? I backspegeln ser det mer ut som om han spanade i stickspåren. Och sopade igen huvudfåran. Omsorgsfullt. Det kanske var meningen. 

Hoppet som återstår är att mördaren kontaktar Leif GW Persson och erkänner. 

Som trogen läsare av Hjo tidning kan Bloggaren konstatera att det blivit högsta politiska mode att ”inte begripa hur man kan lägga ut flera miljoner på att bo på ett gärde med utsikt över Biltema när man kan bo med utsikt över Vättern”. En hög och en högre. I två efterföljande nummer. Visserligen är det en ynnest att få bo i Hjo. Men. Hur trångt skulle det inte bli efter Jönköpingsvägen om alla Skövdebor propsade på utsikt över Vättern. Och som gammal göteborgare vet Bloggaren att det inte är så roligt i Mölndal heller. Så.

Själva är vi lyckligt lottade på Västergatan. Om Bloggaren öppnar fönstret på övervåningen och sticker ut huvud och överkropp, och vrider på sig ett halvt varv – ser han sjön. Åtminstone så här års, innan lövsprickningen kommit igång.

Tänk som en hund

I Härliga hund läser vi att det inte bara är hunden som drar i kopplet. Och Bloggaren kan inte annat än instämma. Det är hundens promenad, han vill nosa och lyfta på bakbenet ifred - för det är hans liv det se. Det är faktiskt rätt intressant att lukta på flickkiss. Om man tänker som en hund vill säga. Vilket kan vara lite knepigt ibland. Speciellt som hunden i fråga går och visslar på Paul McCartneys gamla slagdänga I'm looking through you och sneglar upp mot husse och utbrister: Beatlemania. Coolt. Hade du blommig skjorta, farsan? Jo, det ska inte förnekas.

Och Ray Davies sjöng Set me free, little girl / All you gotta do is set me free, little girl. På jukeboxen i Hedströmsparken. Hjo-Hjo, du kan inte tro så mycket enklare allt var på den tiden. Det var egentligen bara utedasset vid sommarstugan som kunde oroa på riktigt.

Fast nu hamnade vi visst utanför ämnet. Tänk som en hund var det. Sniff sniff och skvätt skvätt. Kasta bollen! Och börja inte med det där Rulla runt igen. Vill ha en minifrolic, vill ha, vill ha. Två tack! Kom så går vi, farsan. Grrr. 

Åwalk

Vi tar oss en åwalk i solens sken, husse och hund, och konstaterar att forsärlan landat i sina hjoska environger även denna vår. Diskret och vippande. Men vill inte vara med på bild, alls icke. Nej, inte idag, men vi får väl se, tänker Bloggaren. Vi får väl se. Och Hjo-Hjo badar och badar och solen skiner som sagt. Och säger du från en klarblå himmel, hund, hoppar husse ut genom fönstret. Med ungefär en och en halv meter ner till gräsnivån. Så att. Men ändå.

Varför då då? Jo, Bloggaren får utslag av sagda himmel. Även azurblå. Och bomullsvita molntussar. Ursäkta Bertil Perrolf och Skivor till kaffet.

Ja men, är det inte vackert här efter ån då? Säg? Jo, något alldeles förskräckligt. Och än värre blir det om någon liten vecka när grönskan slår till. När harren leker och silkesaporna tjattrar från trädkronorna. I regnskogen. Och kastar äppelskrutt på turisterna. Då.

Och på torget läser Bloggaren med stora ögon SLA:s löpsedel: Salta bad i Boulognersjön. Den konstgjorda i Skövde, inte Paris. Men tänker att salthalten i Vätternhavet får duga. Särskilt med tanke på att dagens datum heter Första april.