Vi tar oss en åwalk i solens sken,
husse och hund, och konstaterar att forsärlan landat i sina hjoska
environger även denna vår. Diskret och vippande. Men vill inte vara
med på bild, alls icke. Nej, inte idag, men vi får väl se, tänker
Bloggaren. Vi får väl se. Och Hjo-Hjo badar och badar och solen
skiner som sagt. Och säger du från en klarblå himmel, hund, hoppar
husse ut genom fönstret. Med ungefär en och en halv meter ner till
gräsnivån. Så att. Men ändå.
Varför då då? Jo, Bloggaren får utslag av sagda himmel. Även azurblå. Och bomullsvita molntussar. Ursäkta Bertil Perrolf och Skivor till kaffet.
Ja men, är det inte vackert här efter ån då? Säg? Jo, något alldeles förskräckligt. Och än värre blir det om någon liten vecka när grönskan slår till. När harren leker och silkesaporna tjattrar från trädkronorna. I regnskogen. Och kastar äppelskrutt på turisterna. Då.
Och på torget läser Bloggaren med stora ögon SLA:s löpsedel: Salta bad i Boulognersjön. Den konstgjorda i Skövde, inte Paris. Men tänker att salthalten i Vätternhavet får duga. Särskilt med tanke på att dagens datum heter Första april.
