Utter

Idag såg vi en utter. Från banvallen framme vid Herrekvarn. Nu igen, suckar den trogne läsaren besvärat. - Uttern med det röda halsbandet? Icke då. Den kanaljen lufsar så snällt bredvid husse och märker inte ens dramatiken. Men bloggaren ser uttern balansera ut i ån på en nerfallet trädstam. Där sitter han och filosoferar en stund så att bloggaren hinner upp med kameran (iPhonen bara tyvärr). Och plums ner i vattnet. Under. Borta. Upp igen. Rätt långt håll, men den är lätt att se eftersom den är så vit och fin. Vit?

Ja, det är ett aber. Bloggaren googlar när han kommer hem. Tre alternativ gives, iller, utter eller mink. (Mård är det inte, för den har bloggaren sett skrikande högt upp i en tall i Änggårdsbergen. Gav en helt annan känsla i magen. Stor). Alla är mer eller mindre mörkhyade. Undantaget: en nyligen förrymd mink. Kan vara. Men en vit mink klarar inte av sin frihet värst länge. Och här i trakterna finns ingen minkfarm. Det satte djurrättsterroristerna stopp för härförleden. Illern gillar inte vatten, inte som en utter. Så.

Dessutom tycker bloggaren att det är bra mycket fräckare att ha sett en utter än en mink. Så visst var det en utter. Eller hur Hjo-Hjo? - Det finns väl albinos, svarar han. Labbeklokt.

Och Kalla vann snöloppet. Förbannat bra gjort!

Uttern hoppar i 1.

Uttern hoppar i 2.