tisdag 3 februari 2015

Hjo-Hjo på rymmen

Extra, extra! Hjo-Hjo på rymmen i Döda skogen!

Husse håller som bäst på att ta sig samman efter dramatiken på söndagseftermiddagen. Något kantstött, det medges. Vad var det som hände? Bloggaren funderar fortfarande. Det måste ha varit snön. För hunden springer som en tok i nysnön, över fältet och in i skogen. Husse pulsar efter men hinner inte med. - Hjo-Hjo! Kom till husse! Uppslukad, borta. Ett par rådjur ser bloggaren men ingen hund. Inte en tillstymmelse. Och strax intill dundrar Jönköpingsvägen förbi.

Vad händer sen? Berätta, berätta. Ja, vad gör man? Springer in och ut i skogen och ropar och lockar. Pockar. Matte fjäskar och gullar. Under en timmes tid, gissningsvis. Och snart är det mörkt. Då, då då. Då tittar Hjo-Hjo fram i skogsbrynet, viftandes på sin vackra svans. - Hello folks, här kommer jag. Kan man få ett havreflarn?

Man reser sig, man bemannar sig. Sakta.








64 kommentarer:

  1. För dessa hundar! Och känslan av snö! Måste vara underbart, haha! Då varken hör eller ser de.
    Vilken mardröm, innan Hjo-Hjo dök upp!
    Ha det lugnt, nu ;)

    SvaraRadera
  2. Och så sover han gott i soffan ,-)))
    Själv är man fortfarande uppskakad ,-)))
    Ja fy 17!
    Det är en mardröm!
    Så länge har ingen av våra varit borta, men det räcker och blir över.
    En mops försvann eller kom på något sätt lite efter och bestämde sig för att gå hem, han kom lite snett kan jag lugnt påstå, det var vid midnatt, jag ryser när jag tänker på det ännu, barn o djur........
    Skönt att "odågan" kom tillbaka, ,-)))
    Ha det gott ni alla i familjen! KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir lite glad. Men jag har inte hämtat mig än.

      Radera
  3. Vilken mardröm! Kan känna hur stor er oro var. Herr Hund gjorde på samma vis en gång men var bara borta tio minuter. Men det räckte...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en del jakt i labbarna. Det får man hålla i minnet, tydligen.

      Radera
    2. Jag kan försäkra att det är lika mycket jakt i vissa terrier också ;-)

      Radera
  4. en stark vove som tycker livet är skitkul. VAR ÄR KÖTTBULLARNA? Fått vittring på löp-tik, ( sånt gör Franzzon oxå då det är snö, tycker det är bara roligt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror snarare på rådjur. Me vet inte. Såg ju rådjuren men ingen hund. Kul, jo det tyckte han säkert.

      Radera
  5. För Hjo-Hjo var det säkert en riktigt rolig utflykt - kanske med en rendezvous med en liten, söt tik. Men för dig måste det har varit rena rama mardrömmen. Tack och lov att allt slutade bra här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att man inte kan fråga honom vart han tog vägen och vad han tänkte. Tokig hund.

      Radera
  6. Som f.d. hundägare vet jag precis hur det känns att ha vovven på rymmen. Det är hemskt! Och helt underbart när rymlingen behagar återvända till hemmet. Det är L-Y-C-K-A!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man undrar vad som hänt om mörkret hunnit falla. Eller det vill man helst inte,

      Radera
  7. Husse framhåller att hörseln minskar med kvadraten på avståndet men jag menar att jag hör vad jag vill. Ibland finns det faktiskt annat som är viktigare. Jag vet inte hur många gånger husse var ute på bygden och letade efter mig? Dom gånger han inte hittade mig gick jag ju hem själv när jag var klar. Nån enstaka gång ringde någon till husses mobilnummer som står med JÄTTESIFFROR på halsbandet. Dom förstod redan tidigt att folk kanske inte ville gå så nära mig. Dessutom ville jag inte vara så nära folk heller. Mest var det väldoftande tjejer som drog. Bra att Hjo-Hjo kom fram ur skogen när han var klar. Det är ju tråkigt att behöva gå hem ensam... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså du Ludde, du var så vild i din ungdom. Här var det knappast någon dam, rådjur tippar jag.

      Radera
  8. Jo Jo det kunde slutat illa! Tur att han inte kom till skada! ............................SVAR:Det ska vara gött och leva ,annars kan det kvitta!

    SvaraRadera
  9. Oj Oj,då hann oron smyga in i din kropp,,skönt att Hjo Hjo besinnade sig till slut,,tydligen gick musten ur honom,med tanke på stilen i soffan..
    Ja den melodin fick ju Gunnar Wiklund en hit med 1960..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oro - jag har inte hämtat mig än.
      Gunnar Wiklund, jaså minsann. Visste jag inte.
      God kväll!

      Radera
  10. Kanske koppel nästa gång, eller? Det finns ju såna som är väldigt långa. Då får husse också springa efter in i skogen.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Släpper inte honom så mycket längre men här trodde jag vi var på säker mark. Nysnö gör honom alldeles galen har vi förstått. Husse vill inte springa i skogen alls.

      Radera
  11. Men fy vilken mardröm, för husse då men för Hjo-Hjo var det nog ett litet äventyr. (*!*)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mardröm är rätta ordet - och vem skulle i fortsättningen matat honom med havreflarn, trodde han.

      Radera
  12. Vet känslan då hunden plötsligt är som uppslukad av tomma intet ,Fy hur det känns .Men man är ju alltid lika lättad för varje gång det går bra ,Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppslukad och icke kontaktbar. Inget bra alls.

      Radera
  13. Vilken äventyrslystnad! Man hinner inbilla sig mycket hemskheter innan rymmaren är hittad. Så mysigt han har det där i soffan efter sina bravader.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man undrar om han var upp och korsade Jönköpingsvägen. Huu.

      Radera
  14. Oj vilken mardröm med en stor väg i närheten.
    Hjo-Hjo var troligen helt ovetande om all dramatik han orsakade.
    Tur att det hela fick ett lyckligt slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gick inte att få någon kontakt med hunden. Man vet inte vad han tänker. Då tänkte han inget. Och nu, ja...

      Radera
  15. Ajabaja Hjo-Hjo!

    Min andra hund, Max, skrämde mig så där en gång. Han var inte gammal alls då och blev skrämd av ett stridsflygplan och bara drog, i full panik.
    Ångesten innan vi hittade honom... :(
    (Han hade sprungit hem. Satt på trappen och väntade. Puh.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tänkte vi också, men icke. Som tur var kom han tillbaka.
      Go kväll!

      Radera
  16. Huvva! Det värsta som kan hända...eller det näst värsta förstås. Guschelov att det slutade bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade kunnat sluta på värsta sätt. Man kan ju undra hur långt bort han var. En timme är en ganska lång tid.

      Radera
  17. Usch, fruktansvärd känsla. MIn förra hund, en collie, drog ibland iväg och blev borta någon gång uppemot en timme.
    Jag minns hur förfärligt det var, och här finns ändå ingen stor väg i närheten.

    Och sen det där när de kommer tillbaks, glatt viftande på vackra svansar...
    Det gick ju bra nu, men nog förstår jag att det känns inte så lite osäkert framöver,
    Härlig stil har han i alla fall, där i soffan.

    Ojojoj - nu måste jag plötsligt krama om min egen lille Kasper!
    Berit E.

    SvaraRadera
  18. Men vet du vad - så har han väl inte gjort innan - kanske en tjej som viftar på svansen och han 'nappar' på direkten.
    Givetvis sa han väl inget var han varit den rackaren.
    Hmm .... det är nog 'vår i luften'.

    Ibland brukar jag tänka att det hade varit kul att veta var vår katt gör hela dagarna, att sätta en GPS på honom hade varit intressant, hi hi .. . .
    Ja ja djuren måste väl ha lite hemligheter också.

    Godnatt/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, efter töser har han sprungit tidigare, men det här var något annat. Har frågat vad han sysslade med men han svarar inte.

      Radera
  19. Skönt att det gick bra! Rymmaren själv har nog inte förstått vilken uppståndelse han orsakat, han tog sig säkert bara "en liten extra tur"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, han bryr sig inte. Nu står han i sängen och tittar ut från övervåningen, moffar åt folk på gatan utanför.

      Radera
  20. Sånt där gör jag också, men matte har kommit på ett sätt.Hon står alldeles stilla och tyst.Då blir jag ju nyfiken,vad har hon hittat.Och då måste jag bara leta upp henne igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, eller gå åt motsatt håll. Men icke denna gång eftersom husse helt enkelt inte fanns.

      Radera
  21. Gastkramande ångest. Hu. Schnauzern kunde försvinna sådär, sällan så länge, dock men en kvart är lång nog - flera dagar lång!!! -
    hoffen gör det aldrig, tack och lov. Ettåringen känner sig nog vuxen och modig nu han men förståndet tar lite mer tid på sig. Tur att det gick bra, särskilt med tanke på vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rena rama thrillern. Vill inte ha någon fortsättning.

      Radera
  22. Usch så rädd man blir! Sympatiserar! Skönt att han dök upp igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu snöar det igen. Nysnö! Då får man hålla i hunden.

      Radera
  23. Det där känns igen... och den där oron innan hunden kommer tillrätta. Många tankar hinner passera... läskigt...
    Skönt att det gick bra och han hade säkert kul så länge det varade :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ruggigt. Och nu snöar det igen. Nysnö är hundsnö. Man får hålla i honom.

      Radera
  24. Men så läskigt! Skönt att han kom till rätta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Nu står han i sovrumsfönstret och håller vakt på folk som går på gatan nedanför utanför. Moff moff! Mår bra.

      Radera
  25. Heja Hjo-Hjo – freedom! Klart man måste få utforska det alldeles fräscha snölandskapet. Men det gäller att vara lite smart: alltför många långa äventyr leder ofelbart till att ens frihet beskärs. Se till att hålla matte och husse lite lugna också, så går hur bra som helst att rusa runt i skogen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I nysnö släpper vi honom inte mer. Så visst är friheten beskuren. Det ryktas om varg i skogarna häromkring. Och bilar, fast inte i skogarna. Rykten om bilar, ja ja.

      Radera
  26. Bron är urbra! Saga är urbra.
    Funderar dock på hur det kommer sig att jag redan har sett säsong 2... inte kan den väl gå på tv här i Skottland innan Sverige... men den kanske har gått i Sverige och ni tittar i efterhand :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har lånad båda säsongerna på biblioteket. Så ligger det till.

      Radera
  27. Jag tror ta mig sjutton att det är mer oro och jobb med att ha hund än att ha småbarn! Hjo-Hjo fick kanske spår efter en vacker tik!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fast värre om barnet försvinner. Ingen tik den här gången. Rådjur tror jag.

      Radera
  28. Ny period i hundlivet med att testa på nya saker. Känner igen denna ängslan och det är inte kul alls. Så skönt att allt gick bra *skönt* Underbara bilder av rymmaren / kram

    SvaraRadera
  29. Skrämskott av den sorten klarar hussar och mattar sig helt utan, den saken är klar. Man blir trött av att rymma ser jag.!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir lite trötter i sina fötter, säger Hjo-Hjo. Och husses lugna sinnesro fick sig en törn.

      Radera
  30. Dramat slutade lyckligt, vilken tur. Här hos mig var grannens 10 hästar på rymmen, sprang på riksvägen och härjade inne bland villatomterna. Varning gick ut på lokalradion, hästar på rymmen. Attans. tur han kom tillrätta, det gjorde kusarna också, så småningom...de lugnar sig när de får hö, det tror jag inte jycken gör! Sele är bra, inte alls lika spännande att dra. Det får husse tacka speciellt för

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo-Hjo gillar det mesta dock icke hö. Pepparkakor, havreflarn och pop corn är toppen.
      Trevlig lördagskväll!

      Radera