Tafsad på

Om man vill finns det alltid något att reta sig på. Religiösa fundamentalistvärvare i Göteborg och annorstädes, fackliga föreningspampar eller enögda södermalmsjournalister. Och skulle inte det räcka kan man alltid klaga på SMHI och vädret.

Och Bloggaren ger sig inte: tafseridebatten ligger honom varmt om hjärtat. Fast nu mer på det språkliga planet. För alldeles oavsett vem som tafsar heter det numera att det tafsas på. Även bland drivna krönikörer. Hon blev tafsad på av vilken karlslok det nu än vara månde. I Bloggarens öron låter det oerhört konstruerat och fyrkantigt. Det skulle vara så mycket bättre om damen ifråga helt sonika blev tafsad på brösten. Åtminstone i ren språklig mening. Det är ju så att inte kommer Bloggaren hem och berättar för hustrun att han har varit på Närhälsan och blivit masserad på. I så fall bleve han omgående tillbakaskickad för annan behandling.

Så. Nu känns det bättre.

Dessutom har Bloggaren fyndat på loppis idag: en HDMI-kabel – alltid bra att ha – och en riktig klassiker: Bullen Berglunds kokbok. Bloggaren blundar och öppnar på måfå: Stekt gås: Sedan man tagit ut, sköljt och torkat en gås på fem à sex kilo... Låter lovande, den tar vi. Så man slipper vara så hungrig och arg jämt. Och Hjo-Hjo vaknar med ett ryck, anar att nu.

Energitjuvar

Varför är Bloggaren så trött och hängig? Kan det bero på energitjuven Margot Wallström, Israels fiende nummer ett? Jo, alldeles säkert, och på hennes nyblivne vapendragare Jan Guillou. Fast Guillou förstår sig Bloggaren på. Det är nämligen så att det som är bra för Palestina, är bra för Jan Guillou. Krångligare än så är det inte. Så honom kan vi lägga till handlingarna, eller i potatiskällaren om man så vill. Wallström är värre, henne får Bloggaren grunna ett tag på. Eller säga upp bekantskapen. Hur nu det ska gå till i dessa massmediala tidevarv? Släng ut teven och håll dig till Hjo tidning! Med lokala och vänliga nyheter. (H)jo kanske.

Nog nu av det här / En gång var jag kär. Vilket är en helt annan historia, och som vi inte ska gå närmare in på här.

Fast det där med att slänga ut teven. Det blir knappast av, för ikväll (läs: tisdag) är det Veckans brott och det missar Bloggaren ogärna. Hur man än vrider och vänder sig har man rumpan därbak.

Och hur lever livet med Hjo-Hjo? Jo tack, husse har inte hört några klagomål. Häromdagen fick han en egen snögubbe på tomten, så att han hade något att lyfta bakbenet mot. Idag är den smulten och borta. Okul. Men annars så...

Hjoån

Hör upp alla göteborgare, tidaholmare och andra utsocknes individer i vårt avlånga land! Den som inte tar chansen att halka omkring längs Hjoån en dag som denna (måndag, idag snöar det - fast det verkar inte ta sig) i minus två och med solen i nacken, det blir nästan som svettigt, ja, han eller hon, men inte hen, får faktiskt skylla sig själv. Eller hur herr Strömstare. Ställer herrn förresten upp och poserar för ett kort? Som möjligtvis publiceras på bloggen? Jaså, det går bra, tackar tackar. Och pantern smyger så svart i snön. Sniff sniff, sniff sniff.

Vid Grebbans kvarn är Bloggaren glad att han inte bor kvar i Annedal och rantar omkring med hunden mellan Engelska parken och Skansen Kronan. - Titta så vackert, säger husse. - Bedårande, svarar hunden och fortsätter: Men Änggårdsbergen ligger inte det i Gbg? Eller? Man undrar sedan när han blev en mops.

Kom nu gubben, så går vi hem och äter lite riktig mat, linsgryta med två sorters korv. Sedan kan vi lägga oss och blunda en stund, med gott samvete.

Missa inte strömstaren!

Hjo-Hjo två år

I dag er det Hjo-Hjos fødselsdag /Hurra, hurra, hurra! / han sikkert sig en gave får / som han/ har ønsket sig i år / med dejlig chokolade og kager til. På dansk? Jo, Hjo-Hjo älskar danska efter alla dejlige TV-serier han har sett. Och Mads Mikkelsen har ju bott här i friggeboden då Mordkommissionen sändes på Västergatan förra vintern. Två avsnitt per dag, han hann aldrig hem till København emellan.

Annars är det lite knepigt med hunden, han matvägrar och ylar och gnyr vid ytterdörren. Det är väl fruntimmer förstås, det behöver inte husse vara hundpsykolog för att begripa. Nå, det ger sig, om man håller hårt i kopplet. Sakta och fint, sakta och fint. Ät nu av tårtan och var glad, hund! Ao-ao-ao-ao.

Vi firar honom med en retrospektiv bildkavalkad!