Gräsänkling blues

Är gräsänkling några dagar. Hustrun har övergivit bloggaren för väninnorna i Göteborg. Något Povel Ramelsk gräsänklingsliv lär det dock inte bli tal om. För säkerhets skull finns heller inget hembiträde. Och dagen är fulltecknad.

Först Rörfixarna hit för att få fart på elementet (kallt kallt) i den efterblivna övervåningen (som ska vara ikapp när Hjo-Hjo kommer!). Och angående gårdagens spikdragande med Martin Timell-bravur: en hel del spik var det – i spikraka rader (förhoppningsvis framgår det av bilden, klicka för större bild). Trätofflor på skulle man vilja påstå. Idag patronpistol på: latexmassa gör den så kallade susen, det blir så bra så bra. 

Dessutom är det torsdag med allt vad det innebär – någonting med dammsugaren tror jag.

Hinner även med ett besök i staden, den lilla. Tittar till Vättern lite. Disigt idag, Omberg på andra sidan kan inte ens skymtas. Handlar lite gott till kvällen. Planerar prinskorv med stekt potatis och vändstekt ägg. Vad skulle passa en gräsänkling bättre?

Krypa på knäna

Idag har Sune, vår förträfflige målare/snickare, ledigt. Därav följer att bloggaren och hustrun fått jobba desto mer, krupit omkring på knäna till exempel och sågat upp en gammal linoleummatta på den efterblivna övervåningen – och fram kom ett nästan 100-årigt snyggt trägolv. Inte så snabbt och på en gång kanske, kofoten (ännu en av husägarens bästa vänner) var tvungen att knirka lite och bloggaren kinka lite. Men hustrun var fenomenal med hammaren, drog ut spik som den värsta Martin Timell. 

Sedan har vi huset fullt av spån, överallt ta mig tusingen. Som tur är finnes fungerande dammsugare.

Här tappas inga sugar, men om: Vi börjar om igen. Vi ger oss inte. Jag vet, jag gillar Lars Gustafsson.

Boktips, Gustafssons berömdaste bok: Yllet. Den borde vara obligatorisk i var mans/kvinnas bibliotek! 

X-dörrar igen

Angående gårdagens uthus med x-dörrar. Bloggaren fick lite kalla fötter eftersom han inte har några egentliga belägg för att de skulle vara specifika för Hjo. Inte andra än muntliga från svärfar, den gamle fanjunkaren. Betvivlar honom inte, tvärtom. Tror nog att han har god ordning på sina x-dörrar. Fast den retirerande bibliotekarien vill gärna se bokliga belägg. 

Iväg till biblioteket alltså. Lånar Hjo : trästaden vid Vättern av PG Ylander (stadsarkitekt fram till 2007). Han om någon borde veta. Vi saxar: Uthusen har ofta behandlats omsorgsfullt, ibland lika kärleksfullt som bostadshusen, med vackra detaljer. ... Men gemensamt för nästan alla Hjo-uthus är de ”kryss-stagade” dörrarna! I Hjo : stadens historia och byggnader förklaras också att dörrarna är vanliga i Hjo, dessutom konstruktiva och dekorativa. 











Gott! Då har fanjunkaren rätt, och så även bloggaren. Det betyder ett rent samvete och ännu en god natts sömn.

Les alouettes sans tête

Från spisen - med sås!

Igår kväll bjöd vi in grannarna, plus vår förträfflige Sune med fru och hund, på middag: les alouettes sans tête. Låter onekligen lite läskigt på franska. Att vi lät oss väl smaka av huvudlösa sångfåglar var gästerna lyckligt ovetande om. De kunde inte se annat än att det var oxrullader och lika bra var det.

Tror faktiskt att både bloggaren och hustrun betedde sig lite huvudlöst. Inte en bild från middagen, inte på gästerna, inte ens på hunden. Och såsen från det underbart puttrande långkoket silades raskt genom durkslaget – rakt ner i slasken. Så var det sagt, och nu behöver vi inte orda mer om det.

Något fint att titta på måste vi ändå ha. Här en bild på några x-dörrar, de för Hjo så typiska.