Lycklig lördag

Utanför fönstret faller snön och kanske vågar man hoppas på att den blir kvar ett tag, ska ju bli kallare. Gör eld i kaminen och lyssnar på Elvis Costello: They call her Natasha when she looks like Elsie / I don't want to go to Chelsea / Oh no …

Det är lördag, ett glas rött kan man få unna sig. När allt kommer omkring har man det inte så illa. En lycklig dag. Cat Stevens stakade ut riktningen på dagen i radion i morse: Another saturday night. Sam Cookes underbara poplåt. Man kan inte undgå att bli glad.

Köpte sedan en bok på loppmarknaden (gôrbra varje lördag), hustrun en ljusstake plus något annat. Till lunch grynkorv och rotmos, det blir man också glad av. Grynkorv är en lokal specialitet, inte för Hjo men för Skaraborg, tillverkas bl a i Lugnås, Ottravad och Lovene, lokalt så det förslår (inte lätt att få tag på i Gbg – försök i Saluhallen). Gott är det i vilket fall, så pass att att det borde vara förbjudet för icke skaraborgare.

Litterär kuriosa

1.
I Hjo år 1905 gifte sig Bo Bergman med prästens dotter Hildegard. Bröllopsfoto taget i prästgårdens trädgård intill Hantverksgatan. (Står för övrigt att läsa i pdf:en i Ett något lättare hjärta. Ni som redan läst får försöka överleva ändå). Hantverksgatan är, skulle jag vilja påstå, en av de vackraste i trästaden. Nu igen, hur många vackra gator finns det egentligen i Hjo? Svar: åtskilliga. Kanske tyckte Bo Bergman sammalunda angående Hantverksgatan, dock inte om hjoborna. Han skaldade:

Det var en liten stad
där rann en liten å
och i den lilla staden
var alla ord så stora
och alla människor så små

2.
För Juloratoriet fick Göran Tunström Nordiska rådets litteraturpris 1984. Boken utspelar sig naturligtvis i Sunne. Men filmen i Hjo, åtminstone delar därav. Stora torget med dess bevarade gamla byggnader ansågs särskilt lämpade. Såg att filmen är inköpt till biblioteket så det är bara att sätta det ena benet före det andra och gånga iväg.

När kommer hunden?

Bakslag. Ingenting blir som man tänkt sig. Härom veckan kom beskedet att det inte blir någon valpkull. För mycket pang på och för lite uppvaktning, tyckte den tilltänkta mamman och behagade inte ställa upp. Tydligen krävs det lite finess även i hundvärlden. Suck! (ja, alltså inte för finessen).

Men livet är fullt av möjligheter. Ett tips om bra uppfödare och ett telefonsamtal senare är vi med i matchen igen. Men vi vacklar, har lite svårt att bestämma oss. En labrador blir det i alla händelser. Men gul eller svart? Tik eller hanhund? Nå, det löser sig. Någon gång under våren kommer den lilla tufsan till Hjo.

Under tiden ett klipp på temat soldat kommer hem. Hemingway skrev som bekant novellen och Ulf Lundell en sång. Här kommer videoklippet – håll tillgodo, en glad hund!

Ett något lättare hjärta

Göteborgsvädret gör ingen människa glad, speciellt inte vintrar som inga vintrar är, bara blöttöverallt och vällinggrått. Så det kan man vara utan, tveklöst. Tyvärr är det blött här i Hjo också, medges, en synnerligen händelselös dag dessutom. Bilen på verkstan igen, vi kan inte ens ta oss till brädgården efter virke. Skafferiet, ni vet. Och Hjo ska förstås upplevas på sommaren, det framgår inte minst av den färgglada kartan med föreslagen stadsvandring (pdf bifogas.) Välkommen till Hjo - Trästaden vid Vättern.

Så vad göra annat än att gnälla?

Tja, man kan till exempel ta sig liten (eller stor) promenad längs Vättern för att bättra på humöret. Det är inte alla som har privilegiet att bo så nära detta vårt stora innanhav. Idag hörs vågorna rulla in likt det värsta Medelhav. Och jag ställer mig på Bellevueterrassen och plåtar de idylliska – Gud, vad tjatig han är. Jo, jag vet men hittar inget bättre ord – alltså, plåtar de idylliska badhytterna vid Guldkroksbadet. Det kanske inte är så att jag visslar hela vägen hem, men nog känns hjärtat något lättare. 














I kväll ska jag ta mig an Lagercrantz bok om Gunnar Ekelöf: Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma. Spännande.