Ett något lättare hjärta

Göteborgsvädret gör ingen människa glad, speciellt inte vintrar som inga vintrar är, bara blöttöverallt och vällinggrått. Så det kan man vara utan, tveklöst. Tyvärr är det blött här i Hjo också, medges, en synnerligen händelselös dag dessutom. Bilen på verkstan igen, vi kan inte ens ta oss till brädgården efter virke. Skafferiet, ni vet. Och Hjo ska förstås upplevas på sommaren, det framgår inte minst av den färgglada kartan med föreslagen stadsvandring (pdf bifogas.) Välkommen till Hjo - Trästaden vid Vättern.

Så vad göra annat än att gnälla?

Tja, man kan till exempel ta sig liten (eller stor) promenad längs Vättern för att bättra på humöret. Det är inte alla som har privilegiet att bo så nära detta vårt stora innanhav. Idag hörs vågorna rulla in likt det värsta Medelhav. Och jag ställer mig på Bellevueterrassen och plåtar de idylliska – Gud, vad tjatig han är. Jo, jag vet men hittar inget bättre ord – alltså, plåtar de idylliska badhytterna vid Guldkroksbadet. Det kanske inte är så att jag visslar hela vägen hem, men nog känns hjärtat något lättare. 














I kväll ska jag ta mig an Lagercrantz bok om Gunnar Ekelöf: Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma. Spännande.
  

Lördag i Hjo

Det där med fredagsmys har vi lagt ner. Har man inte jobbat livet ur sig under veckan kan fredagen passera som vilken dag som helst. Och På spåret är heller inte vad det har varit. Lördag däremot, det är något annat. Då tänker jag i första hand på morgonen/förmiddagen. En lång och lat frukost är ett måste, gärna med Melodikrysset i radion, sådär lagom fokuserat. En dag som denna sänder SVT dessutom Tour de Ski. Det är nästan så att man drabbas av dåligt samvete när hustrun börjar måla om i skafferiet. Man får resa på sig och ge beröm: jättebra. Det blir jättebra! Vilket det också blir.

Men när det är dags för det elektriska blir det min tur. Hustrun är inte så hemma på det området. Inte jag heller om sanningen ska fram. But a man's got to do what a man's got to do. Innan jag kommer mig för med att stänga av huvudströmbrytaren har jag naturligtvis fått mig en rejäl sinkadus – smack. Jag svär en ramsa, farligare än så var det inte. Hustrun påstår att jag blev lite blek om nosen, vilket jag förnekar. Huvudsaken är att skafferiet blir fint. I morgon när hustrun målat färdigt ska hyllorna upp. Då ska det skruvas och spikas, jag antar att det blir mitt jobb. I kväll dubbla avsnitt av Matador!