Hundövning

Vi är med hund, det är äntligen dags att offentliggöra denna lyckliga omständighet. Nedkomsten beräknas omkring jul och hemkomsten till Hjo i mars. Vi återkommer i ämnet längre fram. Grr...grr...vaff...vaff.

Till dess övar vi på Diesel, en pigg och glad liten Jack Russell/Bichon frisé-krabat. Det är hantverkarens hund och den tar vi oss gärna an medan husse jobbar på Huset. På promenad söderut längs Vätterns strand till exempel, bättre hundstråk är svårt att hitta, om man nu inte väljer Hjoåns dalgång istället.

Våran hund ska också vara glad och vifta på svansen och leta kantareller och bära tidningen hem från kiosken. Och pipa besvärat om någon avviker från flocken. Men som sagt, vi återkommer i ämnet.

Karlsborg

Söndag, kallt väder och sol. Vi tar oss till Karlsborg i hyrd bil. Karlsborg, Sveriges reservhuvudstad. För så var det tänkt vid krig eller annan ofärd, plats i fästningen för både regering, riksdag och kungahus. Dessutom lär slutvärnet vara norra Europas längsta byggnad (källa: svärfar, det gamle fanjunkaren. Wikipedia säger en av Europas längsta). Så fick vi in lite folkbildning i bloggen också!

Fast idag är det laxfiske som gäller. Svärsonen inhandlar kastspö, rulle och drag, han är en av dessa trygga norrlänningar som vet när laxen hugger. Fast inte i Hjo sägs det, bättre pröva lyckan i Karlsborg, i Hjo finns inga berghällar att fiska lax ifrån. Sagt och gjort, vi är där på mindre än en halvtimme.

Dessvärre är inte laxen där, och ingen röding, öring eller abborre heller. Kanske skulle vi ha stannat i Hjo. Men svärsonen har inte mitt pessimistiska sinnelag, ger sig inte i första taget, inte förrän Vättern bestulit honom på två (alla) av hans fiskedrag. Lite molokna sätter vi oss i bilen och åker hem, men blir strax på bättre humör – hustrun steker isterband och bättre mat finns inte.

November

November är inte årets roligaste månad. Och Hjo i november är inte stort annorlunda än... ja, till exempel Tidaholm, jo, ändå kanske något litet. Turisterna är borta men Vättern ligger där den ligger, laxen hugger och Feskeboa erbjuder även i denna trista månad rökt sik och röding. I kväll har vi dessutom avnjutit anklår med potatisgratäng tillsammans med yngsta dotter och sambo. Det smakade lite Frankrike, efterdyningar typ. Parfait!

Vi intalar oss att detta överväger det faktum att bilen inte mår så bra just nu och att Huset aldrig tycks bli klart. Huset kommer naturligtvis aldrig att bli klart, men det gör inget, det är så det ska vara. Men nästa vecka kommer målaren, nya tapeter, ny färg – då blir det bättre. Helt klart!

Men bilen gillar inte denna flytt från Göteborg, punka på flyttdagen och i går dog den totalt, står parkerad utanför ålderdomshemmet. Har någon missat symboliken?

Flanör

Novemberonsdag: blek sol och långa skuggor. Bäst att passa på. Jag går Västergatan fram, viker in på Linnégatan och når slutligen Vättern via Långgatan – som i Göteborg men så annorlunda. Jag ser knappt en människa, jo, en matte som rastar sin Golden och jag noterar att hunden har badat. Har förstått att här på västra sidan av sjön blir det sällan badvänligt ens på sommaren. Jo, säger matten, men hon kan liksom inte låta bli. Åtminstone hunden verkar nyfiken på mig. Det är bra det, det är en sådan hund jag vill ha.

Fortsätter Långgatan fram i trähusidyllen, plåtar Sjögatan (som är särskilt idyllisk) i kullerstensbacken upp från sjön. En favorit, Hjoån är en annan. Här i denna lilla å leker öring och harr om höstarna, å och å förresten, det är en bäck, åtminstone för mig som haft Kolbäcksån och Göta älv nära inpå i livet. Men som man säger nu för tiden, jag erkänner, Kolbäcksån i Hjo skulle bli fel, helt fel.

Sedan Ica för inköp av mjölk, ägg och ärtsoppa. Ärtsoppa och pannkaka, kan man äta det på en onsdag? Jovisst, det går alldeles utmärkt!