Cyklister, hundar och joggare

Från vår balkong ser jag att fransmännen har fullt upp. Är det inte hundägare som motionerar sina bästa vänner, är det joggare eller klungor av cyklister – i bästa tävlingsmundering – som drar förbi. Cykelsporten är stor i Frankrike, trots Armstrong och alla andra fuskare. Jag behöver inte vänta länge på klungorna. Förresten, kolla in mannen som anför klungan på bilden, visst gör han tummen upp! Bien!

Och hundar och hundägare är talrika utefter denna soliga promenad, särskilt vid morgonkissen. Lite senare, vid tiotiden kommer den excentriska ”Damen med hunden” ut från la Residence intill, klädd i morgonrock och parasoll, trasselsudd medföljer. Vi undrar hur hunden har det.

Svenskt språkligt avtryck i världen – smorgasbord.
 På hundfronten heter motsvarigheten - vastgotaspets.

Mat och födelsedag

Äldsta dotter med sambo nere på besök. Vi gör ett nytt försök med Italien, Ventimiglia. Och Ventimiglia har sin marknad som ett säkert kort i rockärmen. Jag köper ett dussin näsdukar snyggt förpackade i medföljande ask – undrar hur den mannens affärer går, vilka mer än jag köper näsdukar år 2013? Nå, vi köper en Limoncello också, hustruns favoritlikör, plus en parmesanost vi inte kunde lämna ostörd. Visst italienarna kan de också! Fast knepiga, lunch på språng med micrad pizza i hand.

Dotterns födelsedag firas på vegansk restaurang i Menton (trodde inte att sådana fanns i Frankrike). Koncept: asketism i överflöd. Inget vin till bovetet här inte! Påvert. Dottern nöjd men inte översvallande. Bättre då kvällen efteråt: italienskt hak (voila!) runt hörnet med värme och god mat, magnifik Risotto Frutti di Mare! Hur kan vi ha missat den?

Måste erkänna att italienarna här i Menton kan laga mat.

Mat och mat och mat.

Dotter och svärson springer, springer långt. Den ena till Italien, den andra till Monaco. Beundransvärt. Själv har jag med ålderns rätt slutat med sådana dumheter.

Nice

Bussen till Nice är ett billigt nöje om man inte har bråttom. 1.50 E för en och en halv timmes snurrande i bergen och in och ut genom Monaco (sight-seeing faktiskt) och förbi Eze och ovanför Villefranche-sur-Mer, byn med den underbara utsikten. Och hela tiden med Medelhavet i blickfånget.

Framme i Nice fördriver man gärna någon timme i Vieille Ville, kollar in gatuartister som svävar fritt i luften (se bild) och sedan slukar jag girigt en Mixed grillat viande rakt in i fel strupe. Eftersom ansiktet blir rött, rödare, rödast och köttbiten sitter fast blir hustrun hysterisk och skriker högt. Personalen rusar till, undsätter. Några dunkar i ryggen och strupen är fri. Merci beaucoup! Oh merci!

Maten var underbar!

Och apropå ingenting - eller kanske Göteborg.

Rue Jean Medecin trafikeras numera av spårvagn. Och jag hävdar med bestämdhet att de är vackrare att se på än våra egna i Göteborg, inte skriker de i kurvan vid Place Masséna heller.

Några dagar i början av oktober

Imperia

Yngsta dotter med sambo på besök, kul, kul! Vi besöker Imperia – egentligen två städer, Porto Maurizio och Oneglia, som Mussolini behagade slå ihop någon gång på 20-talet – i hopp om ett trevligt utflyktsmål i Italien, när vi ändå befinner oss så nära. Och visst ser Porto Maurizio fint ut på håll, där den klättrar uppför kullen/berget. Men någon vacker piazza kantad av restauranger kunde vi inte hitta. Ingenting annat heller. Vi gick ändå från toppen och ner.

Utfodring på enklast tänkbara.

Några italienvänner blir vi nog aldrig i den här familjen.

Dottern ville ha glass – den var god.

Roquebrune village

Uppe i bergen ligger Roquebrune gamla by. Det är något helt annat. Man äter på la Grotte, svärdfisk t ex, blir på gott humör, tittar på den magnifika utsikten (Monaco alldeles bestämt därborta, till hälften skymt bakom capen) och utforskar gränderna, som slingrar sig upp eller ner i byn, antingen trappor eller backar. Man undrar hur barnen lär sig cykla. Om de gör det.

Helt sinnessjukt! Som dottern uttrycker det.

Det är kul det här!

Man lär nå Menton på 1,5 timme per fots – det gör vi en annan gång.

Blåst

Det har blåst några dagar, väggarna knakar och dörrarna slår. Vågorna når ibland Promenade du Soleil.

Harry Brandelius – vad visste du om Medelhavets vågor?