En
grå städdag som denna längtar bloggaren söderut, det kan inte
hjälpas. Än Hjo då, skulle inte Hjo vara tjusigt nog för vilken
enkel eller komplicerad människa som helst? Jovars, fast något
village perché är det ju inte. Till Roquebrune village vill
bloggaren fara.
Men bergsbyarna runt Menton är inte alltid bara till att älska, även om man så vill. Gorbio visade sig alls icke så charmigt som det stod i boken, det mesta var stängt. För övrigt fanns där inte så mycket som kunde vara öppet. Sainte Agnés var bättre, men vägen dit så slingrande svindlande att bloggaren bad sin skapare om att den någon gång måtte ta slut. Och alla ska veta att bloggaren inte är troende på något vis.
Till Peille tog vi tåget. Som stannade mitt emellan Peille och Peillon, 7 km till Peille, 5 till Peillon. Vi tog oss till Peillon till fots, åt mozzarellasallad och traskade tillbaka. Gött. I Breil-sur-Roya regnade det tre timmar i sträck. Så att.
I
Roquebrune village däremot. Där har man gränderna och Medelhavet
så behagligt i sina ögon. Och vill man så går det bra att vandra
hela vägen till Cap Martin. Men bloggaren behagade hellre sätta sig på
restaurant la Grotte och äta svärdfisk på provençalskt
vis. Svärdfisk heter espadon på franska. Glöm aldrig det.
 |
| Peillon på toppen |
