I väntan på Håkan

Så var det dags igen – upp på vinden efter sjömanskostymen. I väntan på Håkan. Vi spelar Håkanlåtar, snackar GAIS, Cederhök, Andra Lång och Azalea. Men Hjo-Hjo gnäller, han vill också springa på sin första kärlek på väg nerför liden. Och så babblar han hela tiden i husses öra: Be bop a lula, be bop a lula. Ånej Bloggaren, nu skarvar du allt. Jo. Sant, något lite, han är ju faktiskt bara en hund. Fast egen så det förslår i tv-soffan, suckar så att sjömanskragen fladdrar. - Börjar det aldrig någon gång? Barnsligt, och den egna sjömanskostymen var det många år sedan husse tog fram. Du säger; har du tändstickor? / Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm. / Och har du vin & sprit...

Idag hänger Bloggaren förkyld och såsig framför datorn. Men ut måste han ändå, med hund och storkängor i blåsten från Vätternhavet. Kallt som. Och gräsligt vackert. Men ändå, en sådan här dag får man vara glad att man inte har någon båt. Hjo-Hjo kissar i motvinden. Aj aj aj, lilla gubben. Det får vi ta en dusch på när vi kommer hem.  

Gårdon och Stockholmsdotter fick inte plats i texten, men väl på bild.