måndag 29 juni 2015

Otterbäcken

Färden går mot Otterbäcken, la Perle de la Vänern. Från hundburen där bak hörs Hjo-Hjo sjunga: Du tog med dig en hund hem / Och den stannade kvar. Ny favvolåt i hundrepertoaren. Kolla Hjo-Hjo, säger bloggaren, vi står framför Vänern. Där är den. Vänern. Jaha, säger hunden. Det är som på Louvren. Han är mycket för det nyenkla. Man får skärpa till sig för att hänga med. (Tredje gången Havet figurerar i bloggen. Tjatigt? Jo, lite. Fast vad göra när man står och blickar ut över Vänern? Det är ju havet, eller hur?)

Otterbäcken gör sig supersnyggt från Badängens rök & fiskeri. Abborrfilé med dill- och gräslökssås. Och Vänern och gästhamnen att betrakta mellan tuggorna. Hjo-Hjo får som vanligt en grillad i papper vid Vänergrillen efteråt. Han klagar inte. Om det behagat hade han fått sig en starköl till korven – secken grill, säger han bara och skakar på öronlapparna.

Vi skickar ett sms till Agneta Rudell, Otterbäckens kändaste människa. Syns och hörs i hela Linnéstaden. Vi är på semester och mår bra, som sagt / Och kastar en surströmming på närmsta yacht.

Där fick bloggaren till det med anspelningar på Lundell, Göran Palm och Cornelis i samma blogginlägg. Duktig bloggare! Nu drar vi vidare mot Sjötorp och köper glass.





lördag 27 juni 2015

Turisterna strömmar till

Nu skiner solen över Hjo och turisterna strömmar till. Fast de hittar inte så långt, till hamnen och båtarna mest, och till Feskeboa för att köpa sik, om det finns någon, det är lite fram och tillbaka med siken i dessa dagar. Till Hjoån har ingen turist hittat än. Men om bloggaren fortsätter att skryta om ån och dess dalgång kommer nog också tillströmningen av dollarturister. Och bloggaren kan ta betalt och börja med djungelsafari längs ån. Två gånger per dag och bli förmögen på kuppen.

Då kan de få sig en pratstund med Herr Kanin, han som är bördig från Teg. Han har det bra där han sitter och lurar i ådalen. Fast han vill att bloggaren ska hålla in hunden, och låta bli att pilla in levergodis i örat. Så att. Nej, annars är här fint. Nu när värmen har kommit och allting.


- Så int behöver en fara utrikes och få ont i magan. Icket.

Bloggaren frågar om det går för sig att ta en bild på honom och bästa vännen Hjo-Hjo. Bästa och bästa, säger Herr Kanin klentroget. Det vete kattsingen, men låt gå då. För den här gången. 







torsdag 25 juni 2015

Sushi i Göteborg

Göteborgsluften gör Hjo-Hjo lite yr. Eller om det är alla göteborgska hunddamer som luktar så förföriskt gott. Han ramlar dåliga gatan fram, som i detta fall alls inte är Andra Lång utan Danska vägen. Hundstackarn blir på lemonaden av alla tjejer som han ser. Vilket alltså går lika bra att bli i Göteborg som i Norrköping.

Och hur är det med bloggare, blir han också på lemonaden? Nej, möjligtvis på kanelen efter en sushiafton hemma hos Andersson i Annedal. Hjo-Hjo känner sig hemmastadd på direkten, där ligger en massa festliga saker och väntar på sin hund. Anderssons skor, strumpor och nanakudde, bland annat. Och sushin smakade bra? Tvivelsutan. Eller hur, Hjo-Hjo? - Mela lis, mela lis! Men tyst med dig hund! Varifrån har han lärt sig sådana dumheter?

Men sedan längtar bloggaren hem till Hjo. Det finns inget Vätternhav i Göteborg. Och ingen röding att röka i trädgården. Inte ens en trädgård faktiskt. För att inte tala om de skaraborgska silkesaporna som tjattrar från trädtopparna vid Hjoåns dalgång. Tror inte att Fokus tagit hänsyn till dessa avgörande faktorer i sin Bäst-att-bo-undersökning. I så fall hade vi haft Hjo på västkusten och Göteborg vid Vättern. Och så kan vi inte ha det. Någon jävla ordning får det lov att vara på geografin.



söndag 21 juni 2015

Hundar och katter i Hjo

32 kilo hund i Hjo, även kallad Hjo-Hjo, slår tassarna i taket när Gårdon Gårdshund kommer nerfarande från Stockholm till midsommar. Glad som en labbe. Han sjunger: Oh boy! Sicken skänk från ovan det är å leva ida´. Men lite jobbigt är det allt, han bits nämligen, mycket – Släpp örat, pojkvasker!

Han är en fena på att hitta mask, Gårdon. Daggmask. Det är uppenbart att han vurmar för raw food. I jämförelse med mask smakar torrfodret torrare än vanligt. Hjo-Hjo är skeptisk. Han äter nästan allt, 
utom mask.

Och på grannens garageinfart kopulerar två av stadens många katter. Skamlöst. Länge. Hjo-Hjo gurglar och hinner sånär över gatan innan bloggaren kan hugga honom i nackskinnet. Grrrr, grrr, vilket betyder att katterna borde ta sig i kragen. Borde rent av vara barnförbjudna. Nämen, säger hustrun. Gårdon säger inget, han är för liten. Bloggaren funderar på att köpa sig en studsare. Nu igen.