Speedkulan Elton på besök

Igår kom Elton, belgaren, upp från Göteborg. Hjo-Hjo blir överförtjust och leken börjar per omgående och består mestadels av att hundarna springer runt runt, Elton först och Hjo-Hjo efter. Lite enahanda kan tyckas, men så går det till i hundarnas värld. Förresten är det mest Elton som springer, han far runt som en speedkula och Hjo-Hjo blir varvad på momangen. Han ställer sig snart vid sidan om och betraktar uppvisningen.

Observera Hjo-Hjo i soffan! Klicka på bilden.

Men Hjo-Hjo tycker att Elton är en aning egenmäktig eftersom han pinkar i matskålen, Hjo-Hjos matskål. Men en labbe är sällan långsint, han glömmer tarvligheterna och går vidare. På kvällen är de polare igen. Och Elton har underbett så han bits inte.

Riktigt söt är han på fönsterbrädet, där han står och spanar efter matte. Kommer hon aldrig nångång från det där jäkla loppiset!?

Hunden i trappan

Hjo-Hjo har ett morgonproblem, och problemet är också husses och mattes. Det är den branta trappan upp till sovrummet. Upp går bra men inte ner. Vilket betyder att husse bär hunden nerför trappan varje morgon. Vi är väl ungefär lika kissnödiga båda två, och innan husse snavar och fördärvar både sig själv och hund får det bli ändring. Trappträning med andra ord.




















Sagt och gjort. Upp går galant. Men sedan ner. Hjo-Hjo konfunderad, ett steg i taget, drar sig obegripligt nog mot innerkurvan där trappan snarare är ett stup än en trappa. Husse och matte skräckslagna: Hjo-Hjo – håll ytterkurvan! Eftersom han är en klok hund gör han som husse säger, åtminstone om han får lite leverpastej på halva vägen. Och ner kommer hunden, alla fyra tassar på golvet. Underbart. Duktig vovve! Leverpastej igen och fortsatt träning i morgon. Vi ger oss inte.

Och nu något helt annat. I brevlådan idag: Fransyska visiter av Siv och Key Nilson. En oumbärlig kulinarisk reseskildring för alla frankofiler. Boken finns bara att köpa antikvariskt, så så fick det bli. Glad morgon, god bok. Jag bläddrar och äter mig fram mellan Cassis, Entrevaux och Digne-les-Bains. Mums!

Ha det gôtt!

Nu verkar Göteborgsvädret ha nått Hjo, regn igår och regn idag. Hunden vägrar att gå ut och kissa, att sätta ner rumpan på trasmattan är bra mycket behagligare. Och ska vi tala klarspråk är husse lite grängig av för många tidiga hundmorgnar. Grr. Vad göra?


Svaret på detta eländiga nödrop är givet och självklart. Var är det björnen bajsar? Man puttar in David Byrne live at Union Chapel i DVD-spelaren. Once in a lifetime och depressionen är ett minne blott. Hjo-Hjo biter förnöjt på Taimanows spelöppningsteori : Nimzowitsch – Indisch, vilket är förbjudet, men Herre Gud, schack har husse inte spelat på årtionden. Lite förståelse får man ha med en hund med vassa, kliande tänder.

Och Byrne dansar och sjunger, och så gör bloggaren. Ha det gôtt! Om man säger. 

Leverpastej är det bästa som finns

Nu kan bloggaren stolt presentera fortsättningen på Hjo-Hjos nattningsbestyr. Tre skarpa nätter i rad sover han sött i sin korg och gnatar inte om plats på husses huvudkudde. Men så har han ju också fått en ordentlig inskolning. Igår kväll somnade han framför TV:n (den nya danska serien förstod han inte mycket av, danska är knepigt) och husse fick bära honom upp till sovrummet. En gäspning och en tacksam blick tillbaka. Och en slick på kinden klockan halv fem på morgonen. Hallå hallå, blir det aldrig morgon nångång!?

Kan meddela att vi lägger ner skinkost på tub. Inget rökt till hunden! Men det gör inget, det går precis lika bra med räkost.

För att nu inte tala om leverpastej. Leverpastej är det bästa som finns. Oj vad svansen viftar och slår. Hjo-Hjo är en lycklig hund. Åtminstone när han äter leverpastej.