Halsbränna och soffliggare

Besökstoppen

Denna lördagsmorgon råkar bloggaren tappa en Omeprazolkapsel på golvet, den som han tar mot sin vidriga halsbränna. Gissa vem som var snabb? Ja, husse såg inte ens den lilla gula kapseln rulla iväg, men borta var den och på golvet, rakt under, satt hunden och slickade sig om nosen. Belåtet. Men han kan behöva den där lilla kapseln, för på hundpromenaden lite senare fick husse plocka ut en död groda ur munnen på älsklingen. Ett grodben fattades. Vart det tagit vägen är en bra fråga.

Angående den pågående röstningen till Veckans blogg kan meddelas att det för tillfället ser lite pyrt ut. Har förstått att mången trogen följare släpat sig till valurnorna och lagt sin röst för Hjo och Hjo-Hjo. Trots detta kan bloggaren inte undgå misstanken att det finns en och annan soffliggare i valmanskåren. Skärpning! Gå in på Besökstoppen och rösta på Första året i Hjo. Observera att det går alldeles utmärkt att rösta flera gånger, om det har gått ett dygn sedan gången innan. 

Det var väl allt för nu. Ja. 

Hund med icke groda

Alla mina fans, rösta på Första året i Hjo!

Längs Hjoån

Mycket ska hinnas med denna Kristi flygardag. Först iväg på långpromenad med hunden längs Hjoån (lång för Hjo-Hjo som ännu inte ska långpromeneras). Vid Knivsmedens backe kan man stanna till ett tag och undra: hur skitsnyggt får det bli egentligen? Hjo-Hjo sliter och drar, har inte samma syn på naturupplevelserna.

Hemma igen väntar trädgårdsarbetet. Hjos minsta potatisland växer så det knakar men behöver kupas, annars behagar knölarna bli gröna. Hjo-Hjo hjälper till på sitt sätt. Blomsterlådor monteras (händig man nu igen), och gräsmattan får veckans avhyvling. Och torsdagar är som bekant städdagar. Jisses, hur går detta ihop? Det kan man fråga sig, allrahelst som Grönköpings marknad råkar äga rum just denna dag. Man får hasta, inte ligga på latsidan minsann. Bloggaren köper en Roy Orbison-CD. Oh, Pretty Woman, fin gubbrock.

Sedan råkar det hampa sig så att Första året i Hjo kan bli veckans blogg på Besökstoppen! Röstningen pågår för fullt. Den som har lust och ork och tid – och tycker att det finns en eller annan poäng med att följa bloggen, går in på Besökstoppen och kryssar Första året i Hjo. Halleluja.

Grönköpings marknad - kôrv.

Hjos minsta potatisland, med hund.

Brokigt inlägg

Idag får det bli ett brokigt ihopasatt inlägg. Bloggaren har nu kommit så långt i sitt nya händiga liv att han till och med vet vad en fransk skruv är. Det har inget med franska kort att göra. Upp med handen ni som vet.
Igår badade Hjo-Hjo i Vättern och husse följde med upp till knäna. Kallt kallt kallt. Men idag är det än värre, sjön bjuder på värsta havsvågorna, stänker på oss nästan som i Roquebrune.

Har förstått att i idylliska Hjo finns fläckar som inte är fullt så idylliska. Stora torget är visserligen ett fint torg, men dött. Döda torget alltså i folkmun. Och med Skamfläcken förstår alla vad som avses – Coophuset, nu utan Coop (se Fult hus). Rätt träffande omdömen dessvärre. Och skylten i loppisskyltfönstret kunde haft ett fräschare budskap. Nå, lite fulhet får man väl tåla även i en idyll.

Dagens Hjo-Hjo: han börjar bli som folk, kissar numera rätt ofta på sina promenaderna. 

Viktig söndag

Hjo-Hjo struntar blankt i EU-valet. Det gör inte vi och vi struntar inte i Hjo-Hjo. Så vi röstar i omgångar, hundar har som bekant ingen rösträtt och äga icke tillträde till röstlokalen. Vilket kan betraktas som högst orättvist, hundar är ju, som påpekats i tidigare blogginlägg, också människor.

Fin cykel men pakethållare återstår, fram och bak.

Kärleksfull pannbiff. Modell maffig.

Sedan går återstoden av dagen i moderns tecken. Bloggaren får plocka ihop morsdagspresenten, en cykel med dansk touch, pakethållare fram istället för bak. Kedjan smörjes med gräsklipparolja. Mycket stilig cykel och inte så skitjobbig att plocka ihop heller eftersom bloggaren vid det här laget börjar känna sig som en någotsånär händig människa. Jamen, man tror knappt sina egna skrivandes ord! Hunden skrattar, så gott det nu går.

Återstår middagen, som bloggaren lagar kärleksfullt och med ett helt annat handlag: Pannbiff med lök och kokt delikatesspotatis. Petit pois, pressgurka och skysås. Detta faller oss väl på läppen, även Hjo-Hjo. Fattas bara.

Svartvit labrador

När hustrun stryker plank försöker bloggaren hålla ordning på hunden. Med tanke på vad som hände häromsistens är det lika bra att han får hållas inom lås och bom (olåsta dörrar forcerar han som bekant galant). Men eftersom husse är en blödig sort (står inte ut med tjatet) är Hjo-Hjo snart ute i det fria igen. Bara ut och hälsa lite, lugn lugn. Men inte då, iväg bara. Hallå, hallå! Planket är vitt och en gång hade vi en svart labrador...

Bäst att lugna ner sig med att gå och titta till Vättern lite. Upprörda vågor slår mot strand fastän ingen vind alls, märklig sjö. Och i hamnen har båtarna kommit i vattnet. Turisterna köar för glass, och siken går väl åt kantänka. Inget bekymmer på det området. Bloggaren kan lugnt ta sig hemåt och brottas med hunden.

Läser sedan i tidningen att Robert Aschberg inte är så mycket för selfies. Cyberrymden vimlar av patologiska självbespeglare. Jomen visst. Vi lever i narcissismens tidevarv. Men Hjo-Hjo gillar selfies. Han tycker det är kul, bara kul.

Sommar, isterband och tidaholmsvitt

I skrivande stund har sommaren anlänt till Hjo, 21 grader varmt (23 enligt Foreca, som jag inte riktigt litar på eftersom de tar tempen från Skövde flygplats!). Men det är gott nog. Hjo-Hjo uppsöker skuggan och orkar inte längre bry sig om myrorna och alla andra småkryp som kryllar omkring i gröngräset. Bloggaren bygger vidare på sitt staket, delar en kanna fläderblomssaft med hunden. Det är till att ha det bra. Visst, men det har hunden också.

Och till lunch lagar hustrun isterband med dillstuvad potatis. Ännu en delikatess som fransmännen inte känner till. Men dillstuvat blev det icke ty mjölken var slut. Det blev en innovativ potatis till den småländska korven – råstekt. Och rödbetor och saltgurka därtill. Toppat med en klick smör! Oj, oj, oj! Hur förbjudet borde inte det vara, om man pratar med den gamle fanjunkaren.

Annat att rapportera. Hjo-Hjo slickade i sig lite målarfärg idag, tidaholmsvitt. Men han är pigg och kry, sitter här bredvid och sliter och drar i mina shorts. Vet vad det betyder. Så nu gott folk lägger vi ner bloggandet för idag.

Myrjakt

Toffeljakt

Ett stort steg framåt

På trottoaren runt huset går Hjo-Hjo fint bredvid husse – utan koppel. Ett klick och en muta i form av levergodis och allt är möjligt. Bara han inte får syn på grannens gräsklipparrobot, då vet man aldrig vad som händer. Eller, visst vet man. Och tassarna är han rädd om, och husse och matte är för mjäkiga. Men i Korsberga finns Malles hundtrim och det är bra det, för där blir klorna klippta i ett nafs, utan större invändningar.

Hade hoppats på några dagar med sol, men sommarvädret kom visst av sig. Halvdant var ordet. Fördelen med det är att man jobbar så mycket bättre. Utmärkt väder att sätta upp staket i. Det är knappast bloggarens bästa gren detta med att spika spik och skruva skruv. Men det brukar ordna upp sig. Och gör det inte det får man svära en ordentlig ramsa och försöka igen. Så nu står det där så fint, staketet.

Och Hjo-Hjo har lärt sig att öppna ytterdörren. Ett stort steg framåt, nu kan han springa ut på morgonkissen på egen hand och låta husse och matte tryna vidare ett par timmar till.

Den Hjoska rivieran

Den Hjoska rivieran. Cap-Martin i fonden.

Mycket gott har bloggaren ätit i sina dagar och mycket av detta i la France. Men sjömansgryta har aldrig serverats i detta fagra land, vilket helt klart måste betraktas som ett minus. I Hjo däremot. Sjömangryta, the Toppermost of the Poppermost, som John Lennon skulle ha sagt. Och Hjo-Hjo har fått en ny favoriträtt, vaff, vaff (men bort med löken om hunden ska smaka, och det ska han ju).

Hund har norpat äpple från komposten, gammalt från i höstas.

Mera jämförelser. Inget talar för att den Hjoska rivieran har något gemensamt med den franska. Men det har den, med lite god vilja. Cap Martin ser man tydligt åt Jönköpingshållet till, och Menton är Hjo förstås. i bukten. Självklart, vad annat? Inte så många restauranger längs Strandpromenaden kanske, och Vättern är kall, men annars så...

Vad gör man mer i Hjo denna sommarlördag i maj? Ja, man klippe-klippe klippe-klippe gräsemattan, och den blir så fin*. Och Hjo-Hjo busar med Amigo, som fyller två år idag, ger sig inte en tum. Honom får ni problem med, som min morfar sa om vår första hund för hundra år sedan. Och så blev det.

*Häjkon Bäjkon Band

Tuff hund

Morgonen bjuder på dramatik. Både hund och husse hör humleburret så snart vi kommer in på verandan efter morgonkissen. Hjo-Hjo lokaliserar den först och husse ser på i vanlig ordning. No, no, no! Men buss på bara. Humlan hamnar i gullponkens käftar utan något resonemang. Dock, han äter inte upp den. Eller, han hinner inte, för husse har äntligen fått fart på benen.

Hjo-Hjogubben, det här får vi allt ta lite klickerträning på.

Men halvtimme senare är det dags att ringa favoritveterinären. Hjo-Hjo flåsar oroväckande, stretar och drar i kopplet. Hustrun hysterisk.

Tuff hund, säger veterinären på Almnäs. Han ger sig inte. Nej, men det är nog ingen fara på taket. Det räcker med ett telefonsamtal den här gången, och ett kortisonpiller. Ett till om det behövs. Att prata med veterinären på Almnäs har en mycket lugnande effekt. Hjo-Hjo sover med lugna andetag nu.

Det ska visst bli varmt och gott idag. Humlorna köar redan för en plats på verandan. Då börjar vi klicka, till fromma för både hund som humla.

Kompisarna Molly och Samantha på besök.

Klick Hjo-Hjo, klick!

Inklickningen har börjat! Tror Hjo-Hjo börjar fatta. Ett klick från husse och det vankas levergodis. Nu kör vi! Med klickerträning, beröm och levergodis kan den busigaste vove bli rena mönstereleven. På det området är inte hundar stort annorlunda än människor.

Angående gårdagens Small town, som rätteligen borde vara Smalltown. Varför skriver då karln inte småstad? Jo, det beror på Lou Reed och John Cale, vars låt Smalltown från albumet Songs for Drella tycks ha rotat sig i bloggarens skalle. When you're growing up in a small town / When you're growing up in a small town / You say, no one famous ever came from here. Drella är förstås Andy Warhol. Fast Estrid Ericson växte upp i Hjo, det är sant. Men ändå.

Annars trivs Hjo-Hjo bra i småstaden. På Strandpromenaden, i solskenet, längs Vättern till exempel. Han börjar ta för sig också. Igår åt han upp en geting, daskade till den med tassen bara, och sedan var det klart. Hört talas om något som kallas humlechock? Icke då.

Smalltown

Uttråkad hund

Det regnar. Tillbringar förmiddagen med Lykke Li och sämre sällskap finns ju. I Svenskan heter det om nya albumet: Lykke Li har aldrig varit så bra som när hon nu helt vågar sänka garden och ”Never gonna love again” – som är skivans finaste spår – är den bästa schlager som någonsin har skrivits. Nej, inte så pjåkig, men kan tycka att Love me like I’m not made of stone är vassare.


Hjo-Hjo är inte lika imponerad. Uttråkad. Det går inte att ta miste på det kroppsspråket. Men du kompis, vi tar en promenix lite senare.

Det har sina sidor att bo i en smalltown. Bok om klickerträning för hund? Inte på biblioteket. Nix. Och inte i bokhandeln? Nix. Jamen, vilken tur att Adlibris finns.

Och i Hjo tidning efterlyser en insändare bilfritt torg. Undviker shopping på Stora torget på grund av alla avgaser. Hmm.

Men i Stadsparken blommar häggen, och doftar så att. 

BookCrossing i Hjo

Nu börjar allvaret, Hjo-Hjoträning enligt klickermetoden. Bok anländer förhoppningsvis i brevlådan under morgondagen. Inte hoppa, inte skälla, inte dra – och inte tugga. Bara vara husse och matte till lags. Härliga tider stundar.

Men om hund saknas och intigheten hotar finns bot. Åtminstone om man bor i Hjo. Man tar sig skyndsamt till Bokskåpet på Villagatan! Väljer trevlig läsning ur skåpet, går hem, sätter sig i läsfåtöljen och blir glad igen. Bookcrossing kallas fenomenet, finns i London och New York. Nu även i Hjo. Och lämna gärna en bok tillbaka, annars blir det snart tomt.

Idag dristar sig husse till att försöka klippa hundens klor, men velar för mycket. Det blir ingenting av alls. Men Hjo-Hjo blir rädd och svansar iväg upp till övervåningen. Husse olycklig, men har hört att försoning också kan uttalas leverpastej.

BookCrossing i Hjo

Lat lördag

Lördagsfrukost i Hjo: ägg, hembakt bröd, läckökorv, GP, yoghurt och kaffe. Man säger no-no-no till hunden – som redan slukat sin frukost och inväntar andra servering: ett par slick ur yoghurtskålen i sinom tid – och känner sig sådär lagom lat och lyxig. Hjo-Hjo tar reson och nosar reda på Lenin i bokhyllan (enda tuggtillåtna), biter lite pliktskyldigt men övergår nästan omgående till bordsbenet. Tror att han vid det här laget är förbannat trött på Lenin.

Sedan måste Melodikrysset lösas, en lördagstradition att slå vakt om.

Men hur slapp får egentligen en panchis vara en lördag förmiddag? Iväg till Hjo can help för loppisfynd. Tjajkovskij, Haydn och Rod Stewart, lyckad lördag bland cd-skivorna. Och eftersom solen tittar fram mellan molnen tar vi sikte på Stadsparken för en hundpromenad. Stadsparken är alltid vacker, ligger ju där den ligger vid Det Stora Vattnet, men så här års blir den skira grönskan nästan för mycket. Till och med Hjo-Hjo glömmer sig och kissar i parken. Bra jobbat! 

Göteborgsväder och några bra böcker

Stort paket anlände per post

När göteborgsvädret drar in över Idyllien blir det deppigt värre, ytterligheterna blir så påtagliga. Hunden vill inte gå ut. Och när han på mattan gör vad han måste för fjärde gången får bloggaren ett spel. Ut med mattan på gräsmattan bara och på med sex spänner vatten. Så ja. Och fram med piassavakvasten, kvast kvast, med Hjo-Hjo springande runt om. Upp på tork i regnet. Gissar att grannarna betraktar skådespelet med road min bak gardinen.

Men sedan får man lugna ner sig. Läsa lite i boken om Truman Capote, som stått till sig på hyllan. Angenäm läsning får man                                                                                        förmoda.

Det sägs att Capote skrev Med kallt blod sittande i sängen. Det kunde han gott unna sig, researchen hade varit lång och mödosam, fem år sisådär. Och en hiskligt bra bok blev det.

Värt att notera angående Capote: det är han som är Dill i Harper Lees To kill a mockingbird (Dödssynden). Modellen åtminstone. Två världsberömda författare från samma sömniga småstadshåla i Alabama. Inte illa.

Jaha, då blev det en ganska bra dag ändå till slut. Särskilt som det kom ett stort paket med posten (bild bifogas). 

Hungrig hund

Lystna blickar på soppåsen

Hungriga hundar finns det säkert gott om i Kiev och Calcutta, det råder nog ingen tvekan om den saken. Tänkte bara rapportera att här i Hjo finns också en hund vars hunger inte vet några gränser. Det är en liten svart labradorvalp lystrande till namnet Hjo-Hjo. Matfrågan i centrum från morgon till kväll således. Om man frågar husse får hunden vad han behöver, och mer därtill. Ingen fattig valp här inte. Ibland blir debatten riktigt hätsk.

Ett erkännande bör han dock få: han tigger inte vid matbordet. Upp med nosen i knät ett par gånger, sedan är det bra. Han ligger på golvet lugn och avslappnad. Men var så säker, han noterar varje rörelse. Kanske blir det något över... Och blir det inget att slicka där återstår alltid diskmaskinen.

Idag tröttnade Hjo-Hjo på att betrakta matbordet från sitt golvperspektiv (underdog). Han kliver helt sonika upp på stolen och över på nästa och sedan, just det, ett kliv upp. Och vips spatserar han morskt omkring på bordet. Avdukat visserligen, men lite såsspill här och lite smulor där... 

Bloggaren står bredvid och beundrar sin hunds förslagenhet. Vad månne bliva?

  

En ganska perfect day

I glasskön

Lugna dagen. Köper glass hos Moster Elin i hamnen och strosar runt i Stadsparken. Tittar på Vättern, som ligger där den ligger – snygg. Hjo-Hjo bryr sig inte om sjön, kollar in glassen istället – ursnygg. Och ett och annat slick blir det om sanningen ska fram. Motsvarar kanske ett par hamburgare för husse. Aj, aj, aj. Måste börja ransonera läckerheterna, annars blir han tjock och  oregerlig. Snart, i morgon kanske, eller övermorgon.

Inte idag. För idag är en Perfect day. Just a perfect day / Drink sangria in the park / And then later, when it gets dark / We go home.

Ingen sangria men ganska bra ändå. Och hunden repar sig. Husse brottar ner honom två gånger om dagen, och matte droppar salva i öronen. Hjo-Hjo gillar det inget vidare men viftar på svansen ändå. Tror han förstår på ett ungefär. 

Träffar polare

Snygg sjö

Humlechock

Hjo-Hjo mår inte bra, han kliar sig och han biter sig. Och han hoppar sig och tossar sig. Det får bli ett nytt veterinärbesök, denna gång på Almnäs här hemma. Och farbror veterinären konstaterar omedelbums att här är det en humla som varit framme. Hunden är svullen på öronlappar, ögon och nos – rena humlechocken. Allergi alltså. Så var det med den ögoninfektionen.

En kortisonspruta i nacken och några piller i maten morgon och kväll. Redan imorgon kommer han att må mycket bättre. Säger favoritveterinären på Almnäs, och det hörs att han menar vad han säger. Husse och matte andas ut och sänker samfällt sina uppdragna axlar.

På så vis kan man säga att resan till Skara gjordes helt och hållet i onödan. Jo.

Vad kunde det gå på då, ett sådant där jourbesök i Skara på Första maj? Skjortan, kan man lugnt påstå. Skjortan. Men vad gör man inte för sina telningar. Och hundar är väl också människor. 

Boxarsvullet vänsteröga

Det verkar föreligga ett symbiotiskt förhållande mellan hund och husse. Igår ådrog sig husse fläskläpp och i morse vaknade Hjo-Hjo med boxarsvullet vänsteröga. Stackars hund. Vad annat göra än att uppsöka veterinären i Skara.

Två polare.

Hjo-Hjo uppför sig exemplariskt och viftar på svansen, måhända mera inställsamt än glatt, när han får såväl illröda som giftgröna droppar droppade i ögat. Och salva därtill. Men sedan är det klart, och inga fel på hunden annat än ett infekterat öga. Sådant går över.

I Skövde frestar den gamle fanjunkaren Hjo-Hjo med Mamma scans köttbullar. Hopp och hopp och hurra! Lite fjäskigt kanske, vet så klart att hunden aldrig glömmer en köttbulle.

Och i Skövde kissar hunden för första gången utanför gräsmattan i Hjo! Duktig vovve! Han ser närmast förvånad ut över husses beröm. Spänningen är olidlig. Kommer Hjo-Hjo att ta med sig detta beteende hem till Hjo? Fortsättning följer.