lördag 30 januari 2016

Tafsad på

Om man vill finns det alltid något att reta sig på. Religiösa fundamentalistvärvare i Göteborg och annorstädes, fackliga föreningspampar eller enögda södermalmsjournalister. Och skulle inte det räcka kan man alltid klaga på SMHI och vädret.

Och Bloggaren ger sig inte: tafseridebatten ligger honom varmt om hjärtat. Fast nu mer på det språkliga planet. För alldeles oavsett vem som tafsar heter det numera att det tafsas på. Även bland drivna krönikörer. Hon blev tafsad på av vilken karlslok det nu än vara månde. I Bloggarens öron låter det oerhört konstruerat och fyrkantigt. Det skulle vara så mycket bättre om damen ifråga helt sonika blev tafsad på brösten. Åtminstone i ren språklig mening. Det är ju så att inte kommer Bloggaren hem och berättar för hustrun att han har varit på Närhälsan och blivit masserad på. I så fall bleve han omgående tillbakaskickad för annan behandling.


Så. Nu känns det bättre.

Dessutom har Bloggaren fyndat på loppis idag: en HDMI-kabel – alltid bra att ha – och en riktig klassiker: Bullen Berglunds kokbok. Bloggaren blundar och öppnar på måfå: Stekt gås: Sedan man tagit ut, sköljt och torkat en gås på fem à sex kilo... Låter lovande, den tar vi. Så man slipper vara så hungrig och arg jämt. Och Hjo-Hjo vaknar med ett ryck, anar att nu.




tisdag 26 januari 2016

Energitjuvar

Varför är Bloggaren så trött och hängig? Kan det bero på energitjuven Margot Wallström, Israels fiende nummer ett? Jo, alldeles säkert, och på hennes nyblivne vapendragare Jan Guillou. Fast Guillou förstår sig Bloggaren på. Det är nämligen så att det som är bra för Palestina, är bra för Jan Guillou. Krångligare än så är det inte. Så honom kan vi lägga till handlingarna, eller i potatiskällaren om man så vill. Wallström är värre, henne får Bloggaren grunna ett tag på. Eller säga upp bekantskapen. Hur nu det ska gå till i dessa massmediala tidevarv? Släng ut teven och håll dig till Hjo tidning! Med lokala och vänliga nyheter. (H)jo kanske.

Nog nu av det här / En gång var jag kär. Vilket är en helt annan historia, och som vi inte ska gå närmare in på här.

Fast det där med att slänga ut teven. Det blir knappast av, för ikväll (läs: tisdag) är det Veckans brott och det missar Bloggaren ogärna. Hur man än vrider och vänder sig har man rumpan därbak.

Och hur lever livet med Hjo-Hjo? Jo tack, husse har inte hört några klagomål. Häromdagen fick han en egen snögubbe på tomten, så att han hade något att lyfta bakbenet mot. Idag är den smulten och borta. Okul. Men annars så...





tisdag 19 januari 2016

Hjoån


Hör upp alla göteborgare, tidaholmare och andra utsocknes individer i vårt avlånga land! Den som inte tar chansen att halka omkring längs Hjoån en dag som denna (måndag, idag snöar det - fast det verkar inte ta sig) i minus två och med solen i nacken, det blir nästan som svettigt, ja, han eller hon, men inte hen, får faktiskt skylla sig själv. Eller hur herr Strömstare. Ställer herrn förresten upp och poserar för ett kort? Som möjligtvis publiceras på bloggen? Jaså, det går bra, tackar tackar. Och pantern smyger så svart i snön. Sniff sniff, sniff sniff.

Vid Grebbans kvarn är Bloggaren glad att han inte bor kvar i Annedal och rantar omkring med hunden mellan Engelska parken och Skansen Kronan. - Titta så vackert, säger husse. - Bedårande, svarar hunden och fortsätter: Men Änggårdsbergen ligger inte det i Gbg? Eller? Man undrar sedan när han blev en mops.

Kom nu gubben, så går vi hem och äter lite riktig mat, linsgryta med två sorters korv. Sedan kan vi lägga oss och blunda en stund, med gott samvete.

Missa inte strömstaren!




söndag 17 januari 2016

Hjo-Hjo två år

I dag er det Hjo-Hjos fødselsdag /Hurra, hurra, hurra! / han sikkert sig en gave får / som han/ har ønsket sig i år / med dejlig chokolade og kager til. På dansk? Jo, Hjo-Hjo älskar danska efter alla dejlige TV-serier han har sett. Och Mads Mikkelsen har ju bott här i friggeboden då Mordkommissionen sändes på Västergatan förra vintern. Två avsnitt per dag, han hann aldrig hem till København emellan.

Annars är det lite knepigt med hunden, han matvägrar och ylar och gnyr vid ytterdörren. Det är väl fruntimmer förstås, det behöver inte husse vara hundpsykolog för att begripa. Nå, det ger sig, om man håller hårt i kopplet. Sakta och fint, sakta och fint. Ät nu av tårtan och var glad, hund! Ao-ao-ao-ao.

Vi firar honom med en retrospektiv bildkavalkad!
















Suramål

Fan, va konstit dom pratar i Sura, sa västeråsaren och stockholmaren skrattade halvt ihjäl sig. Eftersom han inte kunde höra någon skillnad. Som vore de från Ramnäs bägge två. Hmm. Fast Bloggaren har förstått att stockholmare inte är mycket att lita på. En suring är en suring, det måste varenda ståme kunna höra. - Passa dig gosse, annars åker du på en smäll!

Jo, suramålet ligger på tvären i munnen, och ligger kvar vart man sig i världen vänder. Puungkt, som B sa när han läste högt i sjuan. Sigurdsson, läraren, som var från Vårgårda, tyckte det lät oerhört exotiskt. En gång till, sa han. - Puungkt. - Igen. - Puungkt. Sigurdsson vek sig, frustade. - Igen. Fast mest exotisk var Sigurdsson själv. Han sa gata och skata med korta an, som vore det helt naturligt. Det hade ingen hört tidigare.

Bloggaren pratar göteborska i Sura och suramål i Göteborg/Hjo. Fast västgötskan börjar ta sig: De va på sömmen å ja gekk förbi en ekedongge å sen va ja framme. Ta en säck te mäkk mä, sa ja. Angående B kan man säga att han tog med sig suramålet till Danmark, som han tränade och vann - över Finland, USA och Slovakien. I ishockey, det hade aldrig hänt tidigare. Och händer aldrig mer. Suramålet biter. Puungkt.

Någon bra bild till texten har inte Bloggaren. Ni får hålla tillgodo med Vättern, vackert men kallt. Brr.


torsdag 14 januari 2016

Vintervila

Om det inte vore för hunden, skrev Bloggaren i sitt senaste inlägg, kunde han gott dra något gammalt över sig och gå och lägga sig för säsongen. Så operation hundövertalning är inledd: vi äter fläskkarré och lägger på hullet. Och Hjo-Hjo låter sig villigt förföras. - Kom nu så går vi ut och sussar i friggeboden. Tre månaders djupdvala med dithörande kaloritapp. Tuff match för en hund och en husse. Men vad gör man inte för att slippa undan kölden och Margot Wallström.

I dessa dagar har Bloggaren ingen hög lägstanivå. Det är för mycket drit i de sociala medierna. Förnekelse av ryska ubåtar i Karlskrona skärgård på 80-talet. Nu! Felnavigering. Ja, tacka fan för det, annars hade väl inte farkosten fastnat på skäret. En senkommen femtekolonnare, var så säker. Drit!

Och politiserade feminister: svenska män tafsar minsann också. Jo, men spelar inte i elitserien. Ta er samman! Med sådana fiender jublar herr Åkesson. Och springer for President 2018! Drit!

Skandalen i Kommunal ska vi bara inte tala om. För då ramlar öronen av. De fattiga mot de rika. Drit, det också. Skräm medlemmarna med moderaterna i nästa valrörelse den som kan.

Och i Indonesien vill IS upprätta nytt kalifat. Kjempedrit!

Eller Hjo-Hjo, ska vi ta och emigrera till Norge istället? Nu när vi redan tycks ha begynt å snakke norsk.


måndag 11 januari 2016

Blandad kompott

Om det inte vore för hunden kunde Bloggaren lika gärna gå och lägga sig för säsongen. Dra något gammalt över sig. Och masa sig upp först i april då solen behagar visa sig i ögonvrån. Snösörjan idag blir till is imorgon, helt klart. Och hunden som drar som en tok. - Hjo-Hjo, sakta och fint! Sakta och fint! Aj, aj, oj, min stackars lårbenshals. Man blir som trött.

Och visst vore det skönt att slippa läsa om alla dårskaper från när och fjärran. Organiserat gängtafsande i Köln till exempel. Och mörkande poliser här hemma. För att inte spela SD i händerna. Politiker, södermalmsjournalister, och nu alltså även poliser! Jaha, men där fick herr Åkesson ännu en proselyt, och där en till. Plopp, plopp, plopp. Någon som läst El Saadawis Den stulna romanen? Inte. Gör det. Till Egypten reser vi icke mer.

Alternativt kan Bloggaren tänka sig att åka till Carcassonne och äta ihjäl sig på sniglar och en ordentligt bondsk cassoulet. Och profiteroles till dessert förstås. På La Cité. Det vore något. Med kaffe och calva därpå. Merci beaucoup madame!






lördag 9 januari 2016

Vättersnö

Vätternhavets snökanon levererar, ymnigt och på andra dygnet. Snö. Ingen ände synes än, och Bloggaren i Hjo han skottar. Och hugger ved till kaminen. Men klagar gör han inte, ty av snöskottning och vedhuggeri håller sig människan varm och god. Sysselsättningen kan rent av sägas befrämja hälsa och välstånd – såvida man inte hugger sig i tummen förstås.

Ikväll (fredag) efter äggnudlarna med räkor, heta av ingefära, längtar Bloggaren hett efter en älskling vid namn Adele Adkins från Tottenham. Som på goda grunder kan antas sjunga: You're gonna wish you never had met me / Tears are gonna fall, rolling in the deep. I TV. Hon är förresten välkommen till Hamnfesten i sommar. Gött, då var det bestämt. Då kan vi räkna in både Adele och Håkan H. I dagarna två. Det blir nästan bättre än Dragspelsstämman.

Fast först ska Hjo-Hjo ha sitt såklart. På med storvästen hund så går vi. Ner till Vättern och tillbaka. Sniff, sniff och skvätt, skvätt. 




onsdag 6 januari 2016

Vättern ryker


På morgonen visar termometern -10,9 utanför sovrumsfönstret, -17 på väderappen och -8 vid köksfönstret, det är bara att välja. I vilket fall blir det långkalsong på och hund ut. Det är liksom inget att resonera om. Vättern ryker - det sägs att sjön ska ryka tre gånger innan isen lägger sig - och i kylan är öronen som gjorda av porslin, åtminstone på Hjo-Hjo som utan mössa är. Plonk plonk, oj, vart tog öronlapparna vägen? Stackars hund.

Bloggaren har ingen aning om hur många gånger Vättern har rykt, men vid Guldkroksbadet ligger isen som ett knöligt snötäcke på vattnet. Så om en liten vecka borde det gå att ta isjakten över till Hästholmen. Sol och blankis, kaffe på termos. Kanske.

Så ska här berättas att Bloggaren köpt sig nya fräcka glasögon. Med röda skalmar. Damerna är störtförtjusta medan herrarna grymtar: Aldrig hört talas om en karl med röda glasögon. Ingen riktig karl i alla fall. You know what I mean? Tja. Men Bloggaren är ense med damerna. Han är störtförtjust. Och ser bra gör han också. Zebra var ordet, sa Bull. 








söndag 3 januari 2016

Tour de Ski, Grebbans kvarn och John le Carré



Bloggaren sjunker ner i tv-soffan och insuper årets upplaga av Tour de Ski. En kort kvart kanske, sedan blir det för tröttsamt att betrakta en norrman som jagar en norrman som jagar en norrman. Och oj, där kom det visst en norrman till. Spännande? Jo, i Nord-Trøndelag fylke möjligtvis men inte i Hjo.

Då är det mer rafflande att på dagens lp* bege sig till Grebbans kvarn och titta till fallet i is och kyla. För längs ån halkar Bloggaren omkring som den värsta rodelåkare: iväg på rygg och med fötterna före. Hunden styr. Vaff vaff. Inte en norrman så långt ögat kan se. Och vattenfallet skvallrar och krusar och tjusar. - Comme d'habitude, säger Hjo-Hjo förnumstigt. En frolic för franskan, tack. Secken hund!


Tinker, tailor, soldier, spy blir Mullvaden på svenska och läses av Bloggaren emedan han hade lite knepigt att hänga med i filmens svängar. Det blev en mödosam mening. le Carré däremot, han tycks skriva helt utan möda. Och bra är det också, det kan Bloggaren försäkra. Återstår att se hur bra filmen blir.

Nyårslöfte från Västergatan: vi ska äta mera ostron! Det borde gå att hålla.


*lp = långpromenad




fredag 1 januari 2016

Grundtips pizza, gardera med polisbricka


Nyårsdag. Och både hund och husse är totally unharmed efter aftonens eskapader, vilka alltså inte var mycket att hänga i julgranen, eskapaderna. Hjo-Hjo är en robust hund, han skiter i att man skjuter. Gott. Men dagen är gråbergsgrå och vill inte riktigt ljusna och i sådant väder gör Vätternhavet skäl för namnet: Bloggaren kan inte ens se Omberg på östgötasidan. - Ska du smaka på vattnet Hjo-Hjo. Är det inte salt så säg?

Annars är det lugna puckar med backhoppning från Garmisch Partenkirchen. Vad vore nyårsdagen utan backhoppning i tv? Som en julafton utan Arne Weise, helt klart. Dessvärre hoppar inte svenskarna backe längre, annat var det på Janne Boklövs tid. Han som introducerade v-stilen och fick poängavdrag för att det var så fult. Men längst hoppade han. Och vann världscupen trots avdragen. Nu hoppar alla som Boklöv, ingen skulle komma på tanken att det skulle vara fult. Tiderna förändras. Ingen Boklöv, ingen Arne Weise, Bloggaren överväger att sluta med tv-tittandet. Punkt.

Pizza hör också nyårsdagen till, sägs det. Bloggaren utesluter ingen pizza, men garderar med polisbricka. Hjo-Hjo tycker kanterna på pizzan är så knöliga.

Till sist. Anne-Marie i Weed, Kalifornien, önskar en närbild på Gårdon, vilket härmed beviljas. Två gånger.



Valp-Gårdon