Färden
går mot Otterbäcken, la Perle de la Vänern. Från hundburen där
bak hörs Hjo-Hjo sjunga: Du
tog med dig en hund hem / Och den stannade kvar.
Ny favvolåt i hundrepertoaren. Kolla Hjo-Hjo, säger bloggaren, vi
står framför Vänern. Där är den. Vänern. Jaha, säger hunden.
Det är som på Louvren. Han är mycket för det nyenkla. Man får
skärpa till sig för att hänga med. (Tredje gången Havet figurerar
i bloggen. Tjatigt? Jo, lite. Fast vad göra när man står och
blickar ut över Vänern? Det är ju havet, eller hur?)
Otterbäcken gör sig supersnyggt från Badängens rök & fiskeri. Abborrfilé med dill- och gräslökssås. Och Vänern och gästhamnen att betrakta mellan tuggorna. Hjo-Hjo får som vanligt en grillad i papper vid Vänergrillen efteråt. Han klagar inte. Om det behagat hade han fått sig en starköl till korven – secken grill, säger han bara och skakar på öronlapparna.
Vi skickar ett sms till Agneta Rudell, Otterbäckens kändaste människa. Syns och hörs i hela Linnéstaden. Vi är på semester och mår bra, som sagt / Och kastar en surströmming på närmsta yacht.
Där fick bloggaren till det med anspelningar på Lundell, Göran Palm och Cornelis i samma blogginlägg. Duktig bloggare! Nu drar vi vidare mot Sjötorp och köper glass.