Sommartid

Har förstått att sommartiden ställer till det för mången god bloggare. Man har svårt att ställa om dygnsrytmen, och nu blir bloggaren lite giftig – precis som kossorna. (Jahapp, där förlorade Andra året i Hjo uppskattningsvis hundra kränkta följare i en handvändning) Det är som det är.

I Hjo är vi positiva till sommartiden. Pigga och prunkande positiva. För livet det ska levas glatt / så sitt inte där och lipa. Oaktat sommartiden sover hustrun och bloggaren oförskämt gott. Så även Hjo-Hjo, som inte har lärt sig klockan än. Vi koar, med andra ord. Ugglar och koar. Eller prokrastinerar, för att tala med Karin E. Där dök hon upp igen, hon med klibbalen. Den kommer, den kommer.

Det var väl allt för idag. Ja, Hjo-Hjo hälsar förstås. Han ligger i solen på glasverandan och koar. Han har ätit revbensspjäll och orkar inte ens bry sig om flugorna som spatserar nyvakna på rutan. Hjo-Hjo, kan du stava till revbensspjäll? Äsch.

Pudel

På lördagen plåtade bloggaren sin hund i det vackra vårvädret. Hjos mest fotograferade för övrigt, inget tvivel kan råda om den saken. Tur att han passade på för idag lämpar sig vädret mest till att uggla. Man tittar ut på regnet, man skrattar inte ihjäl sig. Mjältsjukan grasserar. Hälsningar från Ugglebo således.

Man får rycka upp sig. Och vara glad. Så här ska berättas att Springsteens revival är påtaglig sedan The Promise tagit plats i skivsamlingen. I'm driving in my car, I turn on the radio. Och bloggaren förbannar ödet att inte ha vuxit upp i New Jersey, då hade han haft en given plats i E Street Band. Förmodligen. - Seriöst farsan, påpekar Hjo-Hjo syrligt.

Och i nästa andetag – Vad är en pudel, farsan? Jo, det är en sådan superminister Margot håller på med i stora arabvärlden just nu. Men förnekar. Björn von Sydow böjer sin nacke i hennes ställe, vördnadsfullt. Medeltida Saudi för i dansen, det förstår alla som har ögon att se med. Feministisk utrikespolitik. Bloggaren grymtar manligt och fåordigt. - Hjo-Hjo, vi tar en promenix i regnet.  

 

Tillbaka i Hjo

Nog nu, bloggaren. Vi lägger Paris till handlingarna och fryser fortsättningsvis skiten av oss i Hjo. Häromdagen var vårsolen på gång men isvindarna tog raskt över igen. Och idag regnar det. Det är som det är. Men varför gnälla och gny, i Hjo finns Vättern och en liten charmig hamn, det lär Paris aldrig få.

Och så förstås, här finns Västergatans vackre Hjo-Hjo. Nu ska han bli lydig också. Åtminstone heter kursen så, den som inleddes igår kväll i bistra vårvindar från sjön. Lydnads alltså. Hjo-Hjo bäst på plan? Självklart. Eller kanske, om det ska vara noga med objektiviteten. Vi får ta med en annan leksak bara, Hjo-Hjo älskar sin pip-boll, instruktören gjorde det inte. Pipet väcker hanhundens slaktarinstinkt. Jo, onekligen. Men ändå. Han kan få ett äpple nästa vecka, instruktören.

Det har framförts önskemål om en liten text och dito bild på Hjos största sevärdhet: Sveriges största klibbal vid Österhagens glasskiosk i stan vid Norrbro. Jodå, något läsvärt ska väl bloggaren lyckas åstadkomma även om alen, men det får anstå någon vecka eller så. Karin E, det var väl du? Hav tålamod. Alen kommer att göra sig betydligt bättre på bild då.

40.000 restauranger

I Paris lär det finnas 40.000 restauranger, så det är fullt begripligt att parisarna har ett sjå att välja rätt ställe för söndagsmiddagen. Och samma sjå, garanterat, blir det att leta upp Hemingways favoritkrog, eller Madonnas. Så det glömmer vi å det snaraste. Nej, vi ramlar in på första bästa: Le Relais l'Entrecôte på Boulevard du Montparnasse. Där serveras entrecôte som sig bör, en variant till lunch och en på kvällen. Inte så mycket att dividera om. À point, s'il vous plaît. Oh la la.

Något grämer det bloggaren att ostronen förblev oätna denna resa. Sniglarna likaså. Man kan inte få allt här i världen. Men Moule marinière missar vi ogärna. Ätes med händerna och med glupande aptit. Doppa baguetten i spadet! Slurp. Hustrun gillar att föreviga bloggarens franska musselexcesser, så även denna gång.

Återstår Confit de Canard – confiterade anklår, och potatis friterad i ankfett. Det är grejer det, riktigt bondskt i världsstaden. Serveras på kvarterskrogen La Vache au Comptoire. Och med ett kraftigt vin från Cahors därtill. Man förlorar sig, kan inte annat. Till lunch!

Sista kvällen äter vi pizza. L'Italie? Jo, det får passera.

Och på Rue du Montparnasse ligger creperierna på rad. För den hågade. Om bloggaren bara hade vetat. Men nu är han mätt. Det får bli en annan gång.

I Paris

Fyra dagar i Paris utan Sacré-Cœur och Eiffeltornet, går det? Nja, Montmartre lämnas därhän denna gång men det där tornet drar som en magnet. Och till slut är man där igen. Men det gör inget, man blir ju så glad vid blotta åsynen. Alla faktiskt.

Annars går vi åt det håll näsan pekar och är nöjda med det. Qigongentusiasterna i Luxembourgträdgården är lustiga att se. Det är inte utan att bloggaren kan tänka sig att introducera qigong hemma i Hjo. Och samla sig själv och alla lärjungar i Stadsparken, utövandes den gamla kinesiska pensionärssporten. Bloggaren får ta sig en allvarlig funderare.

Till maten ber vi att få återkomma. Något om en lunch i Quartier Latin bara. För det är märkligt att bloggaren ännu är i livet efter frosseriet på den algeriska restaurangen. Couscous och lamm, grillspett och marguez och ratatouille. Och vin förstås. Magen i fyra hörn. Aj, oj. Men gott var det. Farligt. Och inte orkade vi äta upp allt heller.

Synd att inte Hjo-Hjo var med, då hade vi kunnat be om en doggybag.

Slovakisk gulasch

[Alla kattälskar blundar här...] Jo, för så är det ju i mars att katterna i omgivningarna bestämmer dejt här på gatan utanför huset. Skriker liderligt och har sig. När bloggaren rusar ut med piassavakvasten och skräms drar de sig motvilligt iväg bakom grannens uthus, men är strax tillbaka. En bössa med kikarsikte och ljuddämpare vore kanske en idé. Upp med badrumsfönstret och ut med knallpåken. Och alla skulle vara nöjda – utom katterna förstås. Den fredlige bloggaren skulle aldrig komma i fråga för minsta misstanke. Vi får se, vi får se. [… och öppnar ögonen här.]

Mat är gott (tvära kast). Särskilt gulaschsoppa. Och när hungern i Hjo blir för svår ringer bloggaren till dotter och måg i Göteborg, och strax står de här i köket och lagar till sin slovakiska gulasch. Muntligt slovakiskt recept, mängd efter behag: lök, röd och grön paprika, tomat, riven potatis, kryddpeppar, svartpeppar, salt och chili. Och ett kilo kött, helst högrev, som fortfarande slovakiskt/svenskt och muntligt, tärnas, bryns och kastas! i grytan. Stänk, stänk. Låt puttra ca tre timmar. Drick en god öl till. Går också bra med kranvatten. Fråga Hjo-Hjo.

Och i morgon spisas det middag på någon trevlig bistro i närheten av Boulevard St Germain. Ostron, pärlhöna och crème brûlée. Förslagsvis. 

Celebriteter

Bloggaren är lite moloken eftersom Hjo-Hjo, vid bus och lek med kompisen Yatzy, spratt till och dammade på rakt in i husses knä. Trettioett kilo hund, hundra knyck. Och dammade. För en mindre ömhudad hundägare hade det slutat med spjälat knä. Otvivelaktigt. - Hur gick det för hunden? Undrar den förstående hustrun.

Annars är det celebert besök i Hjo. Springsteen slog följe hem från loppmarknaden, med the Promise till pensionärspris. Det muntrar upp. Onekligen. Nog borde något spår kommit med på Darkness on the Edge of Town. Fire (klicka vidare till YouTube och upplev ett minnesvärt nummer från Toronto -84) åtminstone. Tycker den halvdansante haltande bloggaren.

Och Mads Mikkelsen tycks ha flyttat in i vår friggebod för gott. Kommer släntrande in i huset vid halv ett, undrar vad det blir till lunch. - Grynkorv. Är det till belåtenhet? - Jo, hvergang! Sedan drar han sig undan för en stunds kontemplation inför kvällens avsnitt av Mordkommissionen. Hvergang, härmar Hjo-Hjo och skrattar för sig själv. 

Hjoåns dalgång

Det är synd om Sandvargen. Bloggaren, som ligger steget före Hjo tidning i vargrapporteringen, knäpper några bilder på en klistrad och tvingad varg och önskar snar bättring. En får tacke, svarar han, vargen, på omisskännlig degerforsdialekt. Låter som Ralf Edström ungefär. En gör så gött en kan.

Sedan strosar hund och husse vidare längs den vackra Hjoåns dalgång. Bättre hundpromenad finns knappast, men något färglös så här års. Brunt och grått, och grått och brunt. Och bloggaren undrar lite försynt om alla omkullblåsta träd ska ligga där de ligger. Kvar alltså. Som plockepinn. Ja men – är inte detta ett naturreservat? Inte en pinne får flyttas. Okej, bloggaren kan leva med det, och ävenledes någon rar liten hackspett. Får man hoppas.

Hemma igen vill Hjo-Hjo lyssna på Alf Robertson, han nynnar med i refrängen: Det var hundar och ungar och hembryggt äppelvin. Grr grr, voff voff voff. Var får han allt ifrån?

Vasaloppet - nej

Efter en frukost på äggröra, hembakad rågsikt, salami, ost, kaffe och hundyoghurt*, och leverpastej till matte och Hjo-Hjo - frukost är gott - sjunker bloggaren ner framför teven och Vasaloppet. Låter som en lagom lat söndag i mars. Jo, men en vecka efter VM känns det en aning segt och avslaget. Det kan inte hjälpas. Och med Johan Olsson förkyld dessutom. Nej, då klär bloggaren på sig och går ut i solskenet istället. Kan inte hålla fingrarna borta från grensaxen, den splirrans nya som inköptes i Skövde igår. Äppelträden står i kö faktiskt, spretiga och otuktade. Och ett och annat sockerdricksträd. Leversnitts menar du, rättar Hjo-Hjo.

Spansk värme på väg idag. Man får hoppas att den rår på isvinden från igår. Om inte tuffar Mordkommissionen vidare i stugvärmen, sju avsnitt avklarade så här långt. Ingrid Dahl, Fischer och La Cour börjar kännas som gamla bekanta. Danmark. Bloggaren minns en studieresa till Ålborg en gång. Eller rättare, minns frukosten: wienerbröd och Carlsberg Hof. Danskarna är ett behagligt folk. For fanden mand.

Hjo-Hjo hälsar: hundyoghurt och leverpastej, det är gott det!

*Hundyoghurt är Hjo-Hjos milda yoghurt, som även husse och matte börjat anamma istället för den söta vaniljvarianten.

Har inte tid

Har egentligen inte tid att blogga idag. Torsdag betyder städdag nämligen. Och Hjo-Hjo måste få sin dagliga LP (solen skiner och både hund och husse hoppar glatt iväg ner mot den stora sjön, nöjda med att slippa dammsugaren för en stund kantänka), däremellan pockar den stundande Parisresan på bloggarens uppmärksamhet. Hämtar väderapp för Paris – spår uppåt 20 grader. Glöm ej shorts och t-shirt! Och app för metron. Sedan iväg till biblioteket för att skriva ut biljetterna. Snart bär det iväg. Hallelujah, vilken lycka. Som Cornelis sjöng en gång på 60-talet i en visa om könssjukdomar. Jisses.

Och på Hjo can help inköps ny dansk teve-serie. Ny fast gammal: Mordkommissionen, 11 dvd, 32 avsnitt. Nypremiär i kväll. Du Perikles, kan Du sige mig – hvornaar smager en Tuborg bedst? - Hvergang! Dansk kvalitet, det gäller pilsner som teve-serier.

När ska en stackars panchis hinna med att ligga på sofflocket?

Men Hjo-Hjo gillar danskan – jä jä. Efter Mordkommissionen följer Pusher I – III. Men då får vi hålla för ögonen på honom när det blir som värst. Den är för ruggig för en liten unghund. 

Kan man få ett glas vin?

Söndagen var inte någon riktigt bra dag. På hundpromenaden stretar vi oss fram i en isande kall (vår)vind. Vättern är ett vredgat hav och Johan Olsson kom bara trea på 5-milen. Ett rejält bakslag för den stentuffe västmanländske skidkungen. Bloggaren deppar nästan ihop, men tröstar sig med att om det varit individuell start hade resultatlistan blivit annorlunda. Det är akkurat sikkert det. Eller hur du Northug?

Om. Ett förargligt ord.

Sedan dör datorn, åtminstone internetuppkopplingen. Hej! Surfvolymen är slut för den här gången. Tackar, tackar. För både dator och mobil. En hel dag i cyberabstinensens obönhörliga våld. Bloggaren vrider sig i våndor och bloggen försummas. Och i Dalgången vandrar vandalerna fram, har skurit nos och öra av Sandvargen. Förtrytelse.

Men Hjo-Hjo är glad och letar leversnittar i sockerdricksträdet. Och på kvällen lagar vi hamburgare, trendigt gott och hemmagjort. Kan man få ett glas vin? Så glömmer vi förtreten.