torsdag 27 februari 2014

Gräsänkling blues


Är gräsänkling några dagar. Hustrun har övergivit bloggaren för väninnorna i Göteborg. Något Povel Ramelsk gräsänklingsliv lär det dock inte bli tal om. För säkerhets skull finns heller inget hembiträde. Och dagen är fulltecknad.

Först Rörfixarna hit för att få fart på elementet (kallt kallt) i den efterblivna övervåningen (som ska vara ikapp när Hjo-Hjo kommer!). Och angående gårdagens spikdragande med Martin Timell-bravur: en hel del spik var det – i spikraka rader (förhoppningsvis framgår det av bilden, klicka för större bild). Trätofflor på skulle man vilja påstå. Idag patronpistol på: latexmassa gör den så kallade susen, det blir så bra så bra. 

Dessutom är det torsdag med allt vad det innebär – någonting med dammsugaren tror jag.

Hinner även med ett besök i staden, den lilla. Tittar till Vättern lite. Disigt idag, Omberg på andra sidan kan inte ens skymtas. Handlar lite gott till kvällen. Planerar prinskorv med stekt potatis och vändstekt ägg. Vad skulle passa en gräsänkling bättre?


onsdag 26 februari 2014

Krypa på knäna

Idag har Sune, vår förträfflige målare/snickare, ledigt. Därav följer att bloggaren och hustrun fått jobba desto mer, krupit omkring på knäna till exempel och sågat upp en gammal linoleummatta på den efterblivna övervåningen – och fram kom ett nästan 100-årigt snyggt trägolv. Inte så snabbt och på en gång kanske, kofoten (ännu en av husägarens bästa vänner) var tvungen att knirka lite och bloggaren kinka lite. Men hustrun var fenomenal med hammaren, drog ut spik som den värsta Martin Timell. 

Sedan har vi huset fullt av spån, överallt ta mig tusingen. Som tur är finnes fungerande dammsugare.

Här tappas inga sugar, men om: Vi börjar om igen. Vi ger oss inte. Jag vet, jag gillar Lars Gustafsson.

Boktips, Gustafssons berömdaste bok: Yllet. Den borde vara obligatorisk i var mans/kvinnas bibliotek! 

måndag 24 februari 2014

X-dörrar igen

Angående gårdagens uthus med x-dörrar. Bloggaren fick lite kalla fötter eftersom han inte har några egentliga belägg för att de skulle vara specifika för Hjo. Inte andra än muntliga från svärfar, den gamle fanjunkaren. Betvivlar honom inte, tvärtom. Tror nog att han har god ordning på sina x-dörrar. Fast den retirerande bibliotekarien vill gärna se bokliga belägg. 

Iväg till biblioteket alltså. Lånar Hjo : trästaden vid Vättern av PG Ylander (stadsarkitekt fram till 2007). Han om någon borde veta. Vi saxar: Uthusen har ofta behandlats omsorgsfullt, ibland lika kärleksfullt som bostadshusen, med vackra detaljer. ... Men gemensamt för nästan alla Hjo-uthus är de ”kryss-stagade” dörrarna! I Hjo : stadens historia och byggnader förklaras också att dörrarna är vanliga i Hjo, dessutom konstruktiva och dekorativa. 











Gott! Då har fanjunkaren rätt, och så även bloggaren. Det betyder ett rent samvete och ännu en god natts sömn.

söndag 23 februari 2014

Les alouettes sans tête

Från spisen - med sås!
Igår kväll bjöd vi in grannarna, plus vår förträfflige Sune med fru och hund, på middag: les alouettes sans tête. Låter onekligen lite läskigt på franska. Att vi lät oss väl smaka av huvudlösa sångfåglar var gästerna lyckligt ovetande om. De kunde inte se annat än att det var oxrullader och lika bra var det.

Tror faktiskt att både bloggaren och hustrun betedde sig lite huvudlöst. Inte en bild från middagen, inte på gästerna, inte ens på hunden. Och såsen från det underbart puttrande långkoket silades raskt genom durkslaget – rakt ner i slasken. Så var det sagt, och nu behöver vi inte orda mer om det.

Något fint att titta på måste vi ändå ha. Här en bild på några x-dörrar, de för Hjo så typiska.

fredag 21 februari 2014

Tibro och lite annat

Har förstått att kråkorna flyger på rygg över Tidaholm, har fått det intutat sedan tidernas begynnelse. Möjligtvis har här skett en förväxling. Tror att det är Tibro som avses. För om sanningen ska fram: i Tibro finns inte så där jättemycket att förälska sig i (förlåt Robin Söderling). Inte annat än häftiga rondeller. Fast jag gillar Tibro ändå – man behöver inte gå omkring och vara förälskad hela livet, det skulle nog kännas lite påfrestande. Vi köpte med oss ett 5-pack sportstrumpor plus sushi för kvällen (finns ej i Hjo). Det är i alla fall fredag.

I bilen hem hör vi på radion hur Finland pressar Tre Kronor i slutminuterna. Det hjälps inte, lillebror åker på pumpen. Man borde tjoa och skrika och vara glad, men jag vet inte, på något vis tycks OS ha tappat farten. Kan bero på att bloggaren är en gammal uv som inte är så lättroad längre. Dessutom har vi fortfarande väldigt dålig bild på TV:n.

Fin bild på Hjo däremot. Togs häromdagen och kan inte undanhållas.

torsdag 20 februari 2014

Vinterland

Om ni hör någon som tjatar om vårtecken – tro honom inte. Vår älskade hemmanation är ett vinterland, har så alltid varit. Särskilt i februari. Därför borde man inte bli så nedslagen över lite nysnö, även om det kan tyckas särdeles onödigt. Det är som det är – iväg igenom snön till Mofalla och Sörgårdens hyvleri. Då är vi halvvägs till Tibro, landskapet vitt, vitt. Stor snäll hund vaktar utanför. Där hittar vi den gamla fina golvlist vi behöver till vårt gamla fina hus.

Roar mig med Jordbruksverkets hundregister (har enkla vanor). Enligt registret spankulerar 1004 hundar omkring på Hjos gator och torg. Snart 1005. Vanligaste jycken är schäfern, en varg till hund som bloggaren näppeligen skulle kunna tänka sig. Men därefter följer två riktiga hundar: Golden och Labrador. 

Hjo-Hjo, vi ligger i startgroparna: kantarellsök redan till hösten?

tisdag 18 februari 2014

Ekologisk dag

Nicolas Berglund i sin
ekologiska butik
Vädret är viktigt för oss nordbor, om solen råkar titta fram mellan molnen är allt frid och fröjd. Vilket den gjorde igår. Toppen! Idag vällingsörja. Dock bestämmer vi oss för att inte bry oss om vädret. Vi bestämmer oss att göra en rättvisemärkt, ekologisk dag.

Första anhalt North & South Fair Trade i Wrångebäck utanför Hjo. Vi köper mango i tre olika skepnader: som torkad, chutney och vinäger, exotiska smaker från Burkina Faso och Filippinerna. Kanel och nötter därtill. Wrångebäck ligger också lite exotiskt till, vid Vättern visserligen men ganska långt ifrån Stora vägen. Inte lätt att hitta. Att hitta hemsidan är enkelt. Wrångebäck

Sedan till Almnäs bruk, som är ett av Sveriges största ekologiska jordbruk. Med kosläpp i maj. Idag är det ysteriet som intresserar. Prisbelönt ost inhandlas – Anno 1225. Men än bättre, om ni frågar mig, smakar Wrångebäcksosten. Så i kväll blir det tisdagsmys. Ost och vin!


Tre sorters finostar







måndag 17 februari 2014

Vättern

Om man tar sig ner till Vättern via Gärdhemsvägen dyker sjön upp likt en hägring i slutet av gatan (tycker det låter bäst att skriva så även om gatan är en väg). Det stora vattnet syns på åtminstone ett par tre hundra meters håll. Den vyn är direkt storslagen – rätta mig om jag fel. Och eftersom dagen råkar vara årets finaste, så här långt, är det bara att ta kameran i vacker hand och trava iväg.

Hur var det nu med dikten om havet och Louvren? Jo, Göran Palm skrev den uppmärksammade dikten. Så nu behöver ingen fundera över det längre. Men än mer uppmärksammad blev reportageboken En orättvis betraktelse. Ganska oerhört mycket faktiskt.


Särskilt uppmärksammad blev dock aldrig Folke Dahlberg, inte annat än som särling. Men han var Vätterns diktare framför andra. Så skynda till biblioteket, låna: Vättern och Tiveden.



söndag 16 februari 2014

Hjo-Hjo

Idag är vår valp fyra veckor – Hjo-Hjo heter han. Alltså, vi vet vad han heter men inte vem han är. Vi gjorde nämligen ett besök idag på kenneln tvärs över sjön och inte är jag människa att välja ut en av dessa fem killar. Söta var de allesammans men ingen klev fram och berättade för oss: Hjo-Hjo, det är jag! Men om någon väljer före och vi i mitten har vi två eller tre att ta ställning till. Det får gå. Husses scarf blev illa åtgången tämligen omgående. Vi får ge oss till tåls några veckor till.

I Motala satt vi stumma i bilen, lyssnade på herrstafetten, drack kaffe och åt tunnbrödsmackor. Vi hade det rätt bra i snålblåsten vid Motala ström. Tittar på bilderna och förundrar oss över att man nu för tiden måste knäppa tio innan ett känns bra.

När vi närmar oss Hjo kliver sex rådjur ut på vägen. I sakta mak. Det var bra nära att vi fick med oss en rådjurssadel hem.
               









lördag 15 februari 2014

Händerna upp i luften och klackarna i taket!

En dag som denna när Kalla vinner stafettguld (spännande radioreferat men fortfarande dålig bild) åt Sverige borde livet te sig så pass glatt att alla sorger förpassats till den där gamla säcken det sjungs om i visan. Och så mycket sorger har vi förvisso inte. Men tittar jag ut genom fönstret både regnar och snöar det. Det är långt till sommaren och lite deppig blir man, det kan inte hjälpas. Det bästa att göra nu vore att dra igång gräsklipparen, jobba sig varm, trött och frisk. Men icke så här års. Ibland kan det bli lite långtråkigt även i paradiset. Rätt gissat – sommaren är efterlängtad. 

Fast det finns en annan osviklig metod att göra sig av med ledan. Ut och hugg späntved! Sagt och gjort, en timme vid huggkubben och bekymren är ett minne blott. Och väl inne i värmen: ett glas rödvin som belöning. Händerna upp i luften och klackarna i taket!

fredag 14 februari 2014

Hostmedicin - not

Idag kallt men med vackert väder. Har dock hostat halva natten och hela morgonen. Ringer Närhälsan och säger att svininfluensan slagit till, eller rättare är på tillbakagång sedan en tid och att det verkar som om jag överlevt. Men med en vidrig hosta. Jamen, då finns det medicin för avhämtning efter 17.00 på apoteket. Gott och tack!

Vättern är som havet, finns knappast på Louvren, men är stor ändå, mycket stor. Visserligen ser man Omberg på östgötasidan, men det får man leva med. Trots vackert väder infinner sig inga vårkänslor idag. Vågar inte riktigt kika ut ur kokongen, backlashen lurar runt hörnet. Förresten är det alldeles för kallt.


På apoteket finns ingen medicin till bloggaren. Man är bortglömd. Jo. Lite tillplattad tröstar han sig med en grön chartreuse när han kommer hem. Den känns hela vägen ner.

Och så avslutar vi med lite litterär quiz: Vem skrev den berömda dikten om Louvren och havet som bloggaren leker med ovan?
    1. Göran Sonnevi  X. Göran Palm  2. Göran Persson

torsdag 13 februari 2014

Rapport från Idyllen


Igår sken solen ett par timmar på raken, fåglarna kvittrade i trädgården, Dylan sjöng New Morning och vårkänslorna gick inte att kontrollera fullt ut. Vi tog bilen till Skövde och minsann där hade man TV med OS! Bara curling visserligen, men bra bild. Ringde TV-handlaren i Tibro. Han sa: Femtonhundra spänn och OS kommer även till Hjo. Och jag undrade: Vad är det egentligen för fel på ett bra radioreferat?

Tog med oss gamlingarna för att titta till stugan på Billingen, där låg snön kvar. Och isen på Simsjön likaså. På hemvägen kom det ner någon sorts snöblandat. Så gick det med de vårkänslorna.

Och Sune jobbar på med Huset. Snart är även sovrummet klart. Det blir hur bra som helst, värt minst en bakelse från Vete & Råg i morgon fredag.

Och på söndag till Borensberg för att hälsa på Hunden. Han ska få en scarf som det luktar husse av!

Apropå Borensberg: vad hände på sjön Boren i den litterära deckarvärlden 1965? Framstår för mig som så verklig att GW Persson borde ta upp fallet i Veckans brott.

tisdag 11 februari 2014

Fransk framtoning

Så var det dags igen. Är det något särskilt med Frankrike?

Tja, där talas ett språk som låter som en smekning, särskilt vackert låter det om damerna. Maten smakar bättre än på andra håll och längs Rivieran badar man långt in i oktober. Ja, och så vinet förstås.



Möjligen kan bloggarens franska framtoning synas något ensidig. Men så är emellertid icke fallet. För trovärdighetens skull ska här erkännas att vi blivit lite dåligt bemötta i Les Arc en gång. Likaså i Sillans-la-Cascade, ganska illa faktiskt, fick ingen ordentlig mat. I Juan-les-Pins bodde vi i en garderob, och i Saint-Maximin-la-Sainte-Baume lurade man på mig ett antal pastis-tvålar. Värst dock i Bandol där bloggaren fick retirera skyndsamt från tre goa gubbar som absolut inte ville figurera på bild. Det hade kunnat sluta illa. I Cotignac klämtar kyrkklockan fyra gånger i timmen – dygnet runt. Och dåligt vin på kooperativet.

Var det något mer? Nej, det var väl allt. Jo, förresten – det röda vinet från Bandol är faktiskt helt ok!

söndag 9 februari 2014

OS utan TV

Så fick vi ett silver igen i detta OS utan TV. Men eftersom intresset alls icke glöder som i bloggarens gröna ungdom, kan det göra detsamma. Men grattis Marcus Hellner! Och tänker man efter kan ett bra radioreferat vara nog så spännande – lite dålig bild bara. Fast det är klart, det var bättre på Åke Strömmers och Assar Rönnlunds tid. Säg Slakmota och var och en förstår vad jag menar.
Bild från Sydsvenskan
Assar Rönnlund och Åke Strömmer kommenterar
 Skid-VM i Trondheim. BILD: Arkiv: Tobias Röstlund

Förresten var skidåkningen bättre förr också. Att gå på tur i en lång rad fram till upploppet och sedan flåköra sista hundra, vad hade Sixten Jernberg sagt om det? Då är vi två gringubbar. Det är bara att inse, man blir väldigt svårflirtad med åren. Fast man får passa sig. Har bekanta som knappt kan knäppa på TV:n förrän det är dags att stänga av igen – tål inte en enda programledare.


Assars slakmotor tröttnar man inte på, men i. 

fredag 7 februari 2014

Ingen Antikrunda i Hjo

Ibland går det undan, igår down and out och idag dansar man och ler till Nina Perssons nya! Bättre och bättre för var lyssning. Och ikväll Veronica Maggio utan mig på Scandinavium. Men med hemlig gäst. Tror jag kan göra som Leif GW Persson, skriva Håkan Hellström på ett litet papper och försegla i kuvert. Veronica var för övrigt i Stockholm samtidigt som bloggaren, fast hon var på Hovet och jag i Kista. Tror det var lugnast så, orkar inte med sådana tillställningar längre, tar för lång tid att bli som folk igen. 
I Hjo är det lugna gatan. Trots detta tvingas man inse att det kan bli för mycket även här. Som när man med svidande ögon och med tredje dagens huvudvärk knäpper på TV:n och inget händer. Misstanken faller på vår förträfflige Sune som bygger om sovrummet. Har han knipsat av någon kabel? Men det har han inte – om det nu inte var... Ja men, jaså var den till TV:n. Jo, kanske. Så igår blev det ingen Antikrunda i Hjo.

onsdag 5 februari 2014

Blek om nosen

Något moloken och blek om nosen återvänder bloggaren till Hjo. Han mår inte bra nämligen, kommer man inte ur pyjamasen på två dagar är det något som inte stämmer. Kanske var det den febriga stockholmsluften som sög musten ur honom, kanske var det något annat skit.

Kort fråga: har ni lunchat på Food Court (restaurangtorget med plats för ca 1000 gäster) i Kista galleria? Inte. Gör det!

Angående stockholmsluften. René Descartes, den store filosofen, (sprang oförhappandes på en minnesinskription vid huset på Kornhamnstorg 51) hade all anledning att misströsta över Stockholms bistra klimat. En oktoberdag 1649 kom han till hovet inbjuden av Kristina, som skulle undervisas av sin favoritfilosof. Men redan i februari dog han av lunginflammation. Så kan det gå, som Vonnegut skulle ha sagt.



söndag 2 februari 2014

Stockholm

I Stockholm slaskar snön kring fötterna. Vi besöker NK och Östermalmshallen med fina damer i päls men inte en kändis så långt ögat når. Orättvist, vi som kommit så långväga ifrån.

Vidare pasta med funghi, förgylld med ett glas rött, på Vapiano. Eftersom dottern bjöd på meze (kan som i detta fall bestå av falafel, filodegsrullar med feta, hummus, baba ganosh, mhamara och tabbauleh – vad annat bjuda på i Kista? ) igår kväll finns inte en ynka köttbit kvar i magen. Aj aj aj, hur ska detta sluta? Och snön plaskar ännu när vi når Liljevalchs på Djurgården. Med kö ut på gatan tar orken plötsligt slut, ingen vårsalong den här gången. På hemvägen en avstickare till Svenskt tenn istället- bara se inte röra! Men ganska så kul ändå.

På kvällen får magen äntligen sitt. På Krasnopolski serveras bloggaren schnitzel med stuvad surkål. Polackerna förstår att tillaga en köttbit!