Borgmästare Lars Johan Weidman

Först bara: tycker mycket om kyrkor, vilket inte ska förväxlas med kyrklighet. Annedalskyrkan i Göteborg har en fantastisk orgel och Våmbs kyrka är liten som en grindvaktstuga. I Saint-Maximin-la-Sainte-Baume dominerar basilikan hela staden. Jo, vi gillar kyrkor, har kört Skaraborg runt efter kyrkor, Suntak, Gudhem, Husaby och allt vad de heter. I kyrkor råder lugn, stillhet och lite högtidlighet. Men alltså, Hjo kyrka har vi inte besökt. Det får bli ändring på det. Men nu var det om borgmästare Lars Johan Weidman vi skulle tala.

 

Borgmästare Lars Johan Weidman var verksam i Hjo på 1700-talet och ligger begravd på kyrkoplanen intill kyrkan vid Stora torget, man kan sånär snubbla över stenen. Har sneddat över planen ett flertal gånger men aldrig brytt mig, i själva verket har jag knappast noterat Weidmans gravhäll. Men idag är dottern med, och eftersom hon är lite nyfiken på sådana gamla stenar stannar vi till och läser. 

Här vilar den ömsinte, dygdige, den blindas öga, den haltas fot och den fattigas fader, före detta borgmästare i Hjo stad herr Lars J. Weidman, född 28 aug 1743, död 10 april år 1796.

Ibland blir man rikligt belönad. Hur munter får man vara på en kyrkogård?

En hund vid namn Elton – ett förtydligande

Angående gårdagens anteckningar: känner att ett förtydligande borde vara på sin plats. Vän av ordning eller av hund kan förmodligen reagera surt på min karaktäristik av Elton, belgaren. Visserligen står jag fast vid att han inte är särdeles bildskön, men i min värld betyder utseendet nada, nåja något litet då. Men fulsnygg och charmig är två vackra ord. Och som det hette i tandkrämsreklamen förr: jämna tänder är sällan charmiga, eller hur det nu var. Underbett däremot...

Kan också rapportera att Elton och jag trivs bra i varandras sällskap. Bildbevis bifogas.

Apropå hundar, ett hundboktips till. Timbuktu av Paul Auster. Det är vår fyrbente vän, Mr Bones, som har ordet. En fin bok, rekommenderas.

Hundövning nummer två - Elton, belgaren

Hustruns väninnor och hunden Elton i Hjo på besök. Vi äter gott, och då och då även något gott i glasen. Elton, belgaren, en petit brabançon (griffon bruxellois går också bra) mumsar torrfoder och verkar nöjd med det. Fast lite sugen är han allt på skinkan. Jag kan förstå honom. Vi tänder i kaminen och dricker ett glas vin till, möjligen två. Har det bra och kommer i säng rätt sent. Och vid halv sju kommer Elton uppför trappan - hopp upp i sängen. Ja, sedan är det kört, han ger sig inte förrän man insett att morgonstund har guld i mund. Det är bra, det är bara att vänja sig. Gud så söt han är, säger hustrun. 

Holländare och belgare

Elton är vår hundövning nummer två. Angående utseendet är jag inte helt överens med hustrun. Ful är han kanske inte, men i ärlighetens namn inte vacker heller. Men han har ett charmigt underbett, vilket är praktiskt och bra om man har barn och kanske annars också – de är inget vidare bra på att bitas. Charmig alltså, mycket. Och pigg, morgonpigg. Var här i sovrummet och tassade omkring redan vid pass halv fem. Alltmedan hustruns väninnor sussar gott i gästrummet.

Dan före dan före dan

Att få tag på en julgransfot så här dagarna före jul visade sig inte helt enkelt. På loppis, nej minsann, och i järnaffären slut. Kris? Ja vars, fast vi hittade en till sist. På Netto. Var annars? Därmed kom granen på plats även denna jul, dekorerad med röda äpplen. Snyggt! Och julen räddad!

Köttbullarna är klara, sillen och skinkan likaså. Rödkål. Svagdricka och starkare dricka. Nötter och dadlar och fikon. Och klenäterna, en nymodighet för året. En kladdig historia som dock artade sig rätt bra i slutändan. Tror på klenäterna, tror på succé faktiskt. Återstår långkål, hallongrottor, revbensspjäll och prinskorv, vörtbröd, sillsallad, lax och Jansson. Och lite till. Vad sägs om några lågkaloriveckor efter nyår?

Men först kommer tomten – om han har kollen på oss fortfarande. 

Julgran, Capote och Matador

Idag inköp av julgran, enkelt och behändigt vid blomsteraffären. Ett problem bara – hittar inte julgransfoten, måste ha kommit på avvägar i flytten. Nåja, enligt uppgift finns här en utmärkt loppmarknad, öppet lördagar. Så det löser sig.

Ser att bok-outleten är öppen, kul eftersom jag inte haft tillfälle att besöka butiken tidigare. Kliver in tomhänt och ut med två kassar. En Capotebiografi och Fichtelius Göran Persson-bok och Lusten och dämonerna om Ingmar Bergman, plus lite annat smått och gott. Kan alltid vara bra att ha. Verkar ha fått tillbaka lite bokshoparlust. Gôtt.

Sedan Matador för avhämtning i ortens spelbutik. Världens bästa tv-serie äntligen med svensk text. Vår exgranne (kan man säga så) i Gbg, Roger, han med lampan (se tidigare inlägg: Komma i ordning), har erbjudit bandad version från dansk tv. Ja men danskan, den klarar inte vi. Gör du?
Tror jag väl.
Gör du inte. Säg 59 på dansk.
Nioghalvtreds. Och det utan någon som helst tvekan.
Räkna på danska, snacka om grannar med oanade talanger.

Hälsofest

Kära blogg, idag delar vi med oss av två boktips. Plus en dikt om en hund.

Lagar fisksoppa nämligen, en alldeles enastående fisksoppa som stått på repertoaren sedan, ja slutet på 70-talet ungefär. Har fått mycken beröm för den genom åren. Men soppan är inte min, berömmet borde rätteligen tillfalla Margot Nycop och hennes bok Hälsofest. Där finns också andra favoriter: Ratatouille förstås, och köttbullar med vitlök (tror vitlök finns i alla recept) och coq-au-vin. Men fisksoppan, den kan man inte missunna någon. Gissar dock att boken kan vara lite knepig att få tag på, då blir det till att prata med fjärrlåneansvarig på biblioteket.

Nästa tips: Lars Gustafsson: Fru Sorgedahls vackra vita armar. Vilket känns som det bästa på mången år. Bra har han förstås alltid skrivit. Faktiskt skriver han en sådan flyhänt och elegant prosa att man kan börja undra om den verkligen ska vara så lätt att läsa. Gustafsson är ju inte vilken dussinförfattare som helst, borde det inte ta emot lite då. Nix.

Hunddikten ska inte heller undanhållas, av Lars Gustafsson även den.  Elegi över en död labrador, återfinns i Artesiska brunnar, cartesianska drömmar från 1980. Går även bra att läsa här. 

Göteborgsväder

I Göteborg igen och gråvädret slår till så fort man sätter sin fot i stan. Göteborgsväder således, grått grått och blött blött. Men det är fullt naturligt, det är så det är i denna stad. Skitvädret börjar här i väster och fortsätter sedan in över landet, om än i förminskad styr

ka. Trots detta myllrar det av folk i city. Kan inte påstå att jag längtar tillbaka.

Några julklappar inom äktenskapet, förutom gemensam Ipad (se tidigare inlägg), skulle det inte bli i år. Nu blir det så ändå. Dottern guidar mig fram genom designshoppar och boutiquer och till slut har jag beslutat mig för ett inköp i ren utmattning. Jag vet hur det blir, jag kommer att ligga hela eftermiddagen, klarar inte sådana här utsvävningar.

Fast visst har Göteborg sina trevliga sidor. Saluhallen till exempel. Köper lite invandrade blandade korvar – vildsvin, lamm, chorizo och bratwurst. Hamnar på Kågebaren, där får man sig serverad en riktig arbetartallrik: panerad sej med remouladsås och potatis. Toppen!

Kan också meddela att Pygmalion var mycket sevärd.

Ett snärj

Även denna morgon hinns några armhävningar med före frukost. Duolingos språkapp påminner mig om att Learning a language requires practice every day. Vet redan, och endera dan ska jag verkligen ta mig i kragen och rycka upp mig. Men inte idag, har inte tid – det är jäktigt som pensionär, oj oj oj – måste iväg till Skövde för brådskande julinköp på Clas Ohlson, bland annat.


I köket målar Sune, målaren, tak och lyssnar på Stones och Clash och Ebba Grön. Låter som längesedan men bra. Och visst är det trevligt att se på när proffsen jobbar. Till jul ska även köket vara klart.

I Skövde kallt, kallt i blåsten och snön redan borta. Lunch på McDonalds, det får bli så ibland. I morgon Pygmalion i Göteborg. Det är ett snärj. Hustrun fryser om fötterna, dags att sätta lite fyr i kaminen.

Julklappar

Julklappar handlas i möjligaste mån på bygden. Vilket inte alltid är så enkelt. Dottern kom upp från Göteborg, hade tänkt sig att shoppa upp presentkortet från HM. Lycka till! Sanningen är den att shoppar gör man bäst på annat håll.

 I möjligaste mån alltså, annars kan det gå samma väg som för min stackars västmanländska hembygd. Alla förstår att det är Surahammar som avses. Sedan Coop slog igen - Ica är borta sedan länge – finns där inte mycket mer än systembolag och apotek kvar. Redan på 70-talet beklagade sig min mor över allt som inte fanns där längre. Ingenting är sig likt, förr var det bättre, då fanns allting i Sura. Man kunde nästan få för sig att det var en större svensk stad hon talade om.

Sa jag i möjligaste mån? Från oss själva önskar vi oss en Ipad mini. Fast då får vi nog ta oss till Tibro, eller kanske ända till Skövde. Snacka går ju om man säger. 

I Göteborg och Hjo

Göteborg

I Göteborg lämnar vi tillbaka våra 100 flyttlådor. Vi kör med Sven i bakhasorna men den mannen verkar inte leva upp till sitt rykte.

Hustrun lämnar mig för väninnorna vid sju och vid pass nio knackar Sven på fönstret – jisses, det var visst något han ville visa! Jag poppar pop-corn och häller upp ett glas rödvin, läser Jonkman – Introvert, den tysta revolutionen. Har det rätt mysigt, vilket för övrigt framgår av boken, den introverte trivs alldeles utmärkt på tu man hand med sig själv. Men hur ska hustrun ta sig hem? – ja, det får vi allt ta en funderare på.

Hjo

Hemma står oss snön halvvägs till knäna, kommer faktiskt inte in med bilen till vårt ägandes Hus. Ärligt talat, tror inte jag sett så mycket snö sedan jag var barn. Bara att ta skyffeln i vacker hand och börja skotta. En ny erfarenhet, utan tvekan. Men det känns bra, känns som att komma hem! Vi gör eld i kaminen, äter risgrynsgröt och ser på Woody Allen på TV. Gôtt! Somnar ovaggade. I morgon lär det visst komma mer.

Städdag

Rapport från idyllen: onsdag, betyder att det är dammsugarens dag. Så är det bara. Sedan får solen skina hur mycket den vill. Men först frukost i den där solen med ägg och kaffe – lågkaloridag idag. Och icke att förglömma, ett par tre bitar ingefära i lag. Påstås vara bra mot det mesta. Kineserna säger att ”äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”.

Och apropå ingefära: kan sakna sushibaren, det medges.

Lyssnar på Veronica Maggio och gör armhävningar, några stycken i alla fall. Underbar bra pop, och duetten med Håkan Hellström är fin, man känner sig riktigt dansant.

Så ett samtal från labbeleverantören – Tulsa, den tokan, löper inte enligt plan, vilket innebär att valpen anländer Hjo tidigast i april. Dröjer ett tag alltså, men å andra sidan är april en utmärkt bra månad att bli med hund i. Men sedan går det inte att skjuta upp väsentligheterna längre. Dammsugaren väntar. Vi har inte plats för Rut längre, bara Rot. 

Pensionärsliv

Var till biblioteket och lämnade tillbaka böcker idag, bl a Den sanna historien om Pinocchios näsa – halvläst. Tycker att Leif GW med åren förälskat sig lite väl i sitt polisiära rötägg Evert Bäckström. Jag gillade Lars Martin Johansson, mannen som kunde se runt hörn. Synd att han gick och dog.

Måste bara berätta. Tog vägen längs Hjoån till stan, den är fin även så här års. Spankulerar där på Regeringsgatan och går backen ner till ån, stannar till vid bron och där simmar herr och fru and. Jag tänker att okej då, tar fram kameran och siktar. Då kommer hela gänget flygande mellan träden. De hade redan räknat ut att här kommer en pensionär, trodde inte att det syntes så tydligt. Men tyvärr kompisar, inget bröd i påsen den här gången, bara böcker.

På hemvägen köper jag rökt sik. Lär visst inte vara så nyttigt sägs det. Men som pensionär gör jag sällan något jag inte vill. Och eftersom sik är gott så...

Estrid Ericson

Dagens anteckningar gäller Estrid Ericson och jag har inte för avsikt att bli långrandig. Har nämligen en bild, som kanske inte säger mer än tusen ord, men som med sina ungefärliga 150 förmedlar vad jag har att förtälja.

Kuriosa: hotell Bellevue är beläget i Hjos enda backe, Överdriver? Nej, inte mycket, möjligtvis finns det en till. Påpekas bör också att badhotellet Bellevue inte är samma hotell som vi ser i Stadsparken idag. Det gamla Bellevue brann ner 1932.