söndag 29 september 2013

I Roquebrune/Cap Martin och Menton

Vi hinner med ett mellanspel i Roquebrune på vägen till Hjo – det är en inte helt igenom otrevlig bekantskap. Från balkongen där jag sitter med ett glas rosé på behagligt avstånd, ser jag det gröna Medelhavet ungefär femtiotvåochenhalv meter bort. Fransmän av båda könen joggar förbi på Promenade du Soleil, den heter så i Menton, här heter den något annat. Men det är samma promenad. Springer man åt väster hamnar man i Monaco, åt öster i Menton, och Italien i förlängningen.

Vi tog oss gångandes till Menton, och åt lunch på le Balico på Place aux Herbes. Ostron som förrätt. Det är svårt att tycka illa om ett land där man äter ostron, råbiff och pärlhöna till lunch.


Gott så. Men sedan kom regnet. Det har visst inte regnat här på tre månader, men nu brast alla fördämningar. Dyngsur och kall fick vi ta bussen tillbaka. Nu har jag fått ont i halsen. Hustrun säger att det har jag inte alls. Jag hoppas hon har rätt.

måndag 23 september 2013

Hjo i regn och sol


I väntan på att Huset, det med stort H, ska bli klart för inflyttning kör vi upp till Hjo i regnet och sover över på hotell Bellevue. Hustrun försäkrar, som alltid att hon älskar Hjo, och jag håller med förstås. Hjo är verkligen en vacker stad. Men på hotellet är vi ensamma – personalen har stängt och gått hem, vi får ta oss in med kod. Tidigare har vi ätit på stadens kinakrog, ensamma där också. Så lite dött känns det allt.

Kallt och blött är det också.

Vi tröstar oss med att regnar det och blåser är det inget vidare i Göteborg heller. Göteborgsväder är inget att leka med.

Men mitt i natten vaknar jag av att TV:n går igång. Hustrun sover gott. Sådant händer inte, säger hon på morgonen. Nej, men det gjorde det likafullt, och somnade om gjorde jag inte förrän det var dags att stiga upp.

Ja, men på morgonen skiner solen och Vättern glittrar i ögonen.

Vi glömmer hotell Bellevue och kinakrogen, tar oss upp till Huset med stort H. Erk du, Maja du. Ett hus ska vi ha... Och en hund kanske.